En gin och tonic på väg mot toppjobbet
I vanliga fall tjyvlyssnar jag faktiskt inte.
Eller. Nyfikenhet är förstås en del av jobbet och om ett samtal är viktigt för Aftonbladets läsare spettsar jag öronen lite extra.
Den här gången fanns dock inget alternativ. Inklämd som jag satt på rad 26 i SAS eftermiddagsplan till Bryssel gick det inte att undvika att höra vad mina medpassagerare talade om.
Jag var på väg till EU:s huvudstad för att lära mig mer om den sociala pelaren och om reglerna för utstationerad arbetskraft. Båda sakerna får svensk borgerlighet att gå i taket.
Fri marknad
EU ska syssla med fria marknader och inte med politik, ropas det. Som om inte en otyglad marknad skulle påverka politiken, eller samhället.
Passagerarna på planet var den vanliga blandningen av tysta ämbetsmän från departement och kommuner, affärsmän och politiska underhuggare. Bryssel i november är inget stort semestermål.
En liten grupp kom från ett av våra största politiska ungdomsförbund, räknade jag ut. Förmodligen hade de sponsrats för ett besök i den jättelika EU-apparaten.
SAS datorer hade placerat mig mitt i det gänget. Prydliga gossar och ändå prydligare unga kvinnor. Jag gissar att den äldste kan ha varit några och tjugo. De flesta gick säkert i gymnasiet.
Där pratades det desto mer, framför allt av pojkarna.
Fiender att baktala
Någonstans över Jönköping utbytte de blivande politikerna förtroenden om motståndare och konkurrenter. Det fanns gott om fiender att baktala.
När vi passerade Jylland gled diskussionen in på framtiden, eller mer precist den egna framtiden i politiken. Vilka poster skulle man lämna, och vilka tänkte man kandidera till.
Ivrig uppmuntran och broderliga råd. Kanske kunde Skånedistriktet engageras för saken, eller Östergötland.
Om jag förstod saken rätt siktade i alla fall någon på en riksdagsplats.
Möjligen stärktes ambitionerna av den gin och tonic flygvärdinnorna vid det laget serverat.
Världsvant.
Och ja, mina medresenärer fick plocka fram sina legitimationer innan de fick köpa sin miniflaska.
Inte ett andetag
På en och en halv timme hörde jag inte ett andetag som handlade om samhällsproblem eller reformbehov.
Är det detta politiken gör med unga människor? Eller är det EU?
Jag är inte naiv, jag har trots allt följt svensk politik i 40 år. Ränkspel, mygel och karriärplaner är en del av politiken. Men ska det spelet uppta sinnet hos blivande politiker som inte ens får handla på systembolaget?
Ny forskning visar att det är svårt för utrikes födda att nå politiska toppositioner. Jag undrar om det inte är svårt för alla, som inte fötts rakt in i nätverken och konspirationerna?
Det sista jag hörde av mina unga medpassagerare var hur de diskuterade om de skulle ta flygbussen eller taxi?
Behöver jag säga att det blev taxi.