Fattiga får lita på välgörenhet
I Sverige lever allt fler i absolut fattigdom.
De är inte bara pankare än andra. De är så fattiga att de måste kämpa för sin överlevnad varenda dag. Det handlar om ensamstående föräldrar, fattigpensionärer, psykiskt sjuka och människor som är fast i missbruk. Det kan vara människor som hamnat i limbo mellan sjukersättning och a-kassa.
Eller EU-medborgare och papperslösa.
Återstår bara välgörenhet
Alla har de det gemensamt, att de samlas i Stadsmissionens köer för att få lite mat eller en varm jacka när temperaturen sjunker under noll. Någon annan hjälp finns inte att få.
En del har inte rätt till svenskt försörjningsstöd och för dem återstår bara välgörenheten. Andra har gått till socialen, men tvingas vänta på biståndsbeslut och får så länge förlita sig på till exempel kyrkan eller Stadsmissionen.
Åter andra har egentligen rätt till samhällets stöd, men skickas ändå vidare till soppköerna på stan. Den hårt belastade socialtjänsten slipper besvär och kan hålla sin budget.
Skyddsnätet får allt större revor
Det är Ersta Sköndal högskola och Sveriges stadsmissioner som kartlagt den värsta fattigdomen. Stadsmissionernas ordförande Lotta Säfström ifrågasätter utvecklingen. Vad innebär det i längden om socialtjänsten fortsätter att hänvisa människor till Stadsmissionen trots att de egentligen har rätt till samhällets stöd?
Det sociala skyddsnätet får allt större revor och de allra fattigaste faller igenom först. I Sverige finns det människor som inte kan äta sig mätta. Som fryser.
Tage Erlander ska ha sagt att ett samhälle kan bedömas utifrån hur det behandlar
sina svagaste. Det gäller även i dag.