Det där som inte får sägas

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ibland är det som om den fasad det politiska samtalet omger sig med spricker. Någon säger det många länge tänkt, men inte velat tala högt om. Den dolda dagordningen är för ett ögonblick inte längre så dold.

Jag har en känsla av att precis det hände igår när Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, presenterade rapporten ”Att reformera välfärdsstaten – amerikanskt perspektiv på den svenska modellen”. Svenska och amerikanska ekonomer har tillsammans gått igenom den svenska ekonomin och finner, inte överraskande, ett systemfel.

Jämlikheten och inkomstutjämningen har gått på tok för långt. Lågkvalificerade arbeten ”prissätts” ur marknaden och det finns inga drivkrafter som får människor att utbilda sig eller höja sina kvalifikationer.

Därav arbetslösheten.

Så långt säger SNS-rapporten kanske inget annat än det marknadssurr som präglat de senaste tjugofem åren. I en artikel i Dagens Nyheter uttryckte dock Birgitta Swedenborg, forskningsledare på SNS och tidigare en av junilistans förgrundsfigurer, slutsatserna i klartext.

Lönerna måste sänkas, i synnerhet för den som saknar utbildning, hälsa eller kraft.

Det räcker enligt Swedenborg inte med att inkomstskillnaderna ökar. Det gör de nämligen, och inte bara på grund av generösa bonussystem till de högsta cheferna. År efter år visar statistiken hur tjänstemännens löner stiger snabbare än arbetarnas och hur växande kapitalinkomster gör att klyftorna växer.

Swedenborgs problem är bara att det inte gjort de fattigaste fattigare, i alla fall inte i absoluta tal.

Framgångsrika fackliga organisationer, höga ersättningsnivåer och sociala trygghetssystem har hållit de lägsta lönerna uppe. Mönstret måste brytas och de lägsta lönerna sänkas för att Sverige ska anpassas till det som händer i världen, menar Swedenborg.

Samma slutsats drog för övrigt de båda ekonomiprofessorerna Marian Radetzki och Mats Persson i en tidningsintervju för någon vecka sedan.

Sänkta nivåer i socialförsäkringarna, sänkta skatter och begränsningar av de fackliga organisationernas styrka. Det skulle kunna vara ett program från Svenskt Näringsliv eller den borgerliga alliansen.

Ändå kommer varken Swedenborgs rapport eller de båda professorerna att användas som argument i den kommande valrörelsen. Orsaken är enkel. De har sagt det som inte får uttalas.

Att syftet med att sänka ersättningarna till sjuka och arbetslösa, eller med att begränsa fackets rätt till stridsåtgärder, är att få människor att söka arbeten till löner som ingen i vårt land i dag skulle acceptera.

Sådant ska tänkas i tyst samförstånd. Inte sägas högt.

Jämlikheten har stöd i det svenska samhället. Vi tycker kort sagt illa om orättvisor och överdrivna klyftor.

Därför måste illusionen hållas vid liv och den dolda dagordningen förbli dold. Och det är därför som Fredrik Reinfeldt inte kommer att hänvisa till SNS-rapporten eller säga att målet med de sänkta ersättningsnivåerna är att sänka lönerna och öka klyftorna.

Ingvar Persson