Anders Tegnell borde statuera fler exempel

Det finns fler som borde få en dos hönsgödsel

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Lyssna på krönikan. Anders Lindberg läser:

Kön till Bauhaus var en uppvisning i lojalitet med Folkhälsomyndigheten. Det mulnade på, men bara tio släpptes in åt gången. Skyltar med två meters lucka förkunnade ”Håll avståndet” och på en liten scen underhöll en anställd de köande med ett lyckohjul.

– Om ni tittar ner på marken står en siffra, kommer den upp har ni vunnit, sa han hurtfriskt och snurrade på hjulet.
– Och matkassen går till... nummer tolv.

Nästa person vann ett stenhandfat av något slag. Det är tanken som räknas, tänker jag.

Många gör nu som Bauhaus, går den extra milen för att dra sitt strå till stacken. Restauranger flyttar bord, gudstjänster sker via Skype och valborgsfirandet utan de traditionsenliga eldarna.

Men det finns några som inte tar sitt ansvar, och det är inte krögare på Södermalm eller glada studenter jag tänker på. Det är inte de som förstör den svenska strategin att skydda de äldre äldre. Jag menar vissa arbetsgivare i äldreomsorgen.

”Vi har fått ett dåligt gjort visir, tunt plastförkläde som vi vanligtvis använder dagligen och vinylhandskar. Vi får inte använda munskydd! Vår enhetschef har sagt: Om jag får reda på att någon använder munskydd så ser jag det som någon form av arbetsvägran vilket är skäl till uppsägning.” skriver Kommunals skyddsombud i Mariestad, vilket tidningen Arbetarskydd var först med att berätta om.

Kommunal har flera gånger infört skyddstopp för att personalen inte fått tillräcklig skyddsutrustning. Dessa har sedan ofta hävts av Arbetsmiljöverket.

Jag tycker vi stannar upp en stund och funderar på vad detta innebär. De anställda i omsorgen, hjältarna längst fram i kampen mot covid-19 får inte den utrustning de behöver för att skydda de äldre. Sen dör de äldre.

Och det blir värre.

På Berga vård och omsorgsboende i Solna hade 27 av 96 äldre avlidit för en vecka sedan. Halva personalstyrkan är eller har varit sjukskriven. Kommunals regionala skyddsombud har lämnat in en begäran om åtgärder enligt arbetsmiljölagen.

”Skyddsombudet har också slagit larm om att personal hindersfritt rör sig mellan avdelningar med såväl smittade som osmittade, i samma arbetskläder och med samma munskydd, med risk för ytterligare smittspridning” står det.

Hur hamnade vi här? Folkhälsomyndigheten har ju från första början sagt att riskgrupper ska skyddas. Att ge -anställda skyddsutrustning som visir, munskydd och arbetskläder måste ju vara elementärt. Om Bauhaus, som säljer virke och borrmaskiner, tar det säkra före det osäkra så måste väl äldreomsorgen som arbetar med sköra människor naturligtvis göra samma sak?

Men nej. I veckan kunde SVT avslöja att arbetsgivarna aktivt försökt, och lyckats, förhindra hårdare krav på skyddsutrustning.

Bakgrunden är att kommunals skyddsombud krävde att visir och munskydd skulle användas på äldreboendet Serafen i Stockholm och fick rätt hos Arbetsmiljöverket.

Då gick ett intensivt lobbyarbete igång från arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner. Man kallade till sig Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten för att få dem att tona ner kravet på munskydd vilket också skedde. Facket fick inte vara med. Den borgerligt styrda stadsdelsförvaltningen överklagade och fick rätt på en formalitet. Kravet på visir och munskydd togs bort.

Mariestad, Solna och Stockholm är snarare regel än undantag. Äldreomsorgen är i ett eländigt skick i hela landet. Tankesmedjan Arena Idé lät nyligen utredaren Åsa Plesner granska hur läget såg ut innan pandemin.

Slutsatserna är deprimerande. Under 2020 planerade 96 procent av kommunerna att skära i äldreomsorgen, lägger man ihop besparingarna blir det sammanlagt två miljarder. Om man jämför med 80-talet blir skillnaden tydlig. Då gick i genomsnitt varje heltidsanställd i hemtjänsten hem till fyra äldre. I dag går de hem till tolv.

Vad det betyder för smittspridningen kan nog alla räkna ut. Den svenska modellen innebär frihet under ansvar. Men frågan är om inte arbetsgivarna har fått lite väl mycket frihet.

Förutom äldreomsorgen verkar Sverige annars ha hanterat pandemin så bra det går. De flesta följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer även om en viss karantäntrötthet börjar infinna sig. Vi är sociala djur och det strider mot vår natur att inte träffas.

Och det som kungen kallade en ”civil mobilisering” fortsätter. Socialstyrelsen meddelar varje dag fler platser på IVA och till och med toalettpappret är tillbaka på butikshyllorna. De flesta svenskar har nog funnit sig i att sitta instängda till midsommar, kanske längre.

– Dagen när vi ser tillbaka på coronakrisen kommer. Den är inte här än. Den är inte ens nära. men den kommer, sade Stefan Löfven i sitt tal på första maj.

Jämfört med de flesta andra länder är vårt utgångsläge sannolikt bättre. Världshälsoorganisationen, WHO, lyfte i veckan fram Sverige som ett exempel på hur man långsiktigt kan leva med pandemin.

När allt fler länder nu öppnar upp kommer deras vardag bli mer och mer lik vår. Det enda som kan få stopp på SARS-CoV-2, som viruset kallas, är ett vaccin och det kan ta ännu ett år eller två att få fram. Så länge kan ingen lockdown fortsätta. Världen behöver bli lite svenskare om den ska orka.

Statsepidemiolog Anders Tegnell talade för ett par veckor sedan om att ”statuera exempel” med de som inte skötte sig. Sedan dess har flera krogar stängts. I torsdags lade Lunds kommun ut hönsgödsel för att hindra studenterna från att fira valborg i stadsparken. Det var nog klokt.

Men vi borde kanske sparat lite hönsgödsel till de verkligt skyldiga.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten börjar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu.