Språket är nyckeln till bra integration
I en lokal nära Tensta centrum sitter en grupp kvinnor och syr. Utanför är det gråkall oktober och torghandeln ska snart börja. Arabiska, turkiska och kurdiska blandas om vartannat.
Föreningen Livstycket kallar sig: ”Ett modernt kunskaps- och designcenter”. Kvinnorna, de allra flesta är kvinnor, skapar tillsammans och lär sig svenska tillsammans.
Föreningens ordförande heter Stefan Kristiansson och var till förra året chef för en av de mer mytomspunna delarna i det svenska försvaret, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must.
Efter FN-uppdrag i Kashmir på 80-talet har han i tjänsten besökt de flesta av världens konfliktområden där Sverige på något sätt är aktivt. Efter pensionen tog han bokstavligen t-banan till Tensta och Livstycket.
– Jag har sett tillräckligt mycket elände för att inte ha något problem att engagera mig, säger han.
Grundades 1992
Livstycket tillämpar något de kallar ”funktionell pedagogik”, att lära genom att göra. Verksamheten grundades av eldsjälen Birgitta Notlöf 1992. Hon leder fortfarande det dagliga arbetet.
Idén kommer från tiden då hon arbetade för organisationen Individuell människohjälp. De ordnade verksamhet utomlands, i Rumänien, Israel, Palestina, Afrika och Sydamerika. Men inte i Sverige.
– Samtidigt kom så många invandrare till Stockholm, de satt på båtar i hamnen. Jag började på Östermalm, fixade soppa och dagverksamhet där de kunde lära sig svenska, berättar hon.
Birgitta Notlöf är utbildad pedagog och konstvetare, men ville hitta en ny pedagogik som utgick från människors skapande och kreativitet. Hon ville få eleverna att räta på ryggen igen. För att grunda Livstycket sålde hon sin bil och ordnade en loppmarknad som drog in 3 720 kronor. Första året deltog tolv kvinnor, i fjol var det uppe i 137 deltagare.
Effekten av integration är inte lätt att mäta. De flesta av deltagarna går vidare till annan utbildning eller åtgärder som syftar till att de ska få jobb.
I medel är de tre och ett halvt år på Livstycket.
Kvinnorna vid symaskinerna har tagit paus. Det blir nästan tyst i lokalen. Deltagarna skapar mönster tillsammans med professionella designers. Stoltheten över de egna mönstren går inte att ta miste på. Just nu förbereds julmarknaden
30 november.
Lär ut hur man fikar
Livstycket undervisar inte bara i svenska språket utan visar även handgripligen hur arbetslivet fungerar. De använder stämpelklocka för att inskärpa hur viktigt det är att alltid komma i tid. Och de lär ut hur man fikar.
– Vi kallar det demokratikaffe, säger Notlöf med ett leende.
I Sverige är fika centralt i våra liv, det måste alla lära sig. När folk kommer från andra länder händer det att de hoppar över fikat och jobbar i stället. De vill visa sig duktiga men missar i själva verket både alla viktiga beslut och den sociala samvaron.
I ett klassrum längre in i lokalen har dagens lektioner börjat. Temat är ”hemma”. Läraren Annette Åkre ber deltagarna med egna ord berätta om sitt ”hemma”.
– Var låg hemma någonstans?
– I Turkiet, svarar en medelålders kvinna med grön sjal snabbt.
Hon ler och berättar om mamma, pappa, kusiner och syskon. Språket flyter, även om det går långsamt.
– Vad är hemma nu då? frågar Annette Åkre.
– Jag är ensam här, svarar hon tyst.
De flesta har varit i Sverige länge, men står långt från arbetsmarknaden. Många har kommit hit från Somalia och Afghanistan och kunde inte läsa och skriva från början.
– Svenska språket är inte bättre än arabiska eller turkiska, men i Sverige pratar vi svenska. Kan man inte språket kommer man ingenstans här, säger Notlöf.
I dag kommer huvuddelen av pengarna till Livstycket från Stockholm stad och från arbetsförmedlingen.
– Problemet är den ryckiga finansieringen, säger Stefan Kristiansson. Det är lite som att rulla en sten i uppförsbacke. Om man inte är där och knuffar, rullar den ner igen.
Fler behöver asyl
I fjol, liksom tidigare år, var styrelsen tvungen att varsla hela personalen eftersom de inte visste om de skulle få pengar. Hur det blir i år vet han inte.
Förra veckan skrev Migrationsverket upp prognosen för antal asylsökande till 56 000 personer i år. Nästa år beräknas 69 000 söka asyl.
Vi kan vara stolta över att vårt land tar sitt ansvar och hjälper människor som behöver skydd. Samtidigt är fungerande integration helt avgörande. Därför är det farligt att integrationsdebatten nästan uteslutande förs i termer av problem och nästan aldrig om de goda exempel som faktiskt finns.
Eldsjälar, som Birgitta Notlöf och Stefan Kristiansson, är själva en del av lösningen. Den pedagogik och den modell som fungerar på Livstycket i Tensta kan också lösa problem i Göteborg, i Malmö och på andra platser med liknande utmaningar.
På Livstycket firar de med tårta varje gång någon efter utbildningen får ett jobb. Det är kanske inte svaret på alla Sveriges problem. Men det är en ganska bra början.