Starkare Europapartier kan möta misstroendet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-06-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För ett år sedan var EU-parlamentet oerhört viktigt. Då jublade Nils Lundgren över Junilistans tre mandat.
Nu är han redan beredd att lämna sitt uppdrag. Junilistans ledning gör stor sak av att drygt 500 sympatisörer vill ta partiet in i riksdagen.
De stora traditionella partierna vill alla flytta makt till Bryssel, skrev Nils Lundgren på Aftonbladets debattsida igår. EU-kritikerna tvingas rösta på ”små flygelpartier som har helt andra politiska visioner än vanligt folk”, hävdar den förre bankekonomen. Därför är det tid för ett nytt slags parti – läs Junilistan.
Några tror att tvärstoppet för konstitutionen minskar Nils Lundgrens möjligheter. Nu blir det svårt att hitta en mobiliserande EU-fråga, heter det.
Det är jag inte så säker på. EU:s nya grundlag kommer att leva i valrörelsen 2006. Kanske inte i dagens form, men åtminstone som ett bantat förslag. EU-försvar och andra kontroversiella frågor försvinner inte.
Dessutom fortsätter unionen att ta långtgående beslut utifrån dagens Nicefördrag. Ofta i angelägna frågor. Men också i ämnen som väcker starka protester, som avregleringen av tjänstemarknaden.
Konflikterna blir starkare ju mer den politiska balansen tippar åt höger. Om Gerhard Schröder förlorar makten i höst blir svensk socialdemokrati tämligen ensam om att försvara löntagarnas rättigheter. Tyskland har varit avgörande i kritiken av förslaget till tjänstedirektiv.
Från Tony Blair är inte mycket stöd att vänta. Den brittiska regeringen tar över EU:s ordförandeklubba nästa månad och tänker pressa på för marknadsliberala reformer.
Fackföreningar och andra folkrörelser får fler skäl att protestera.
Junilistan vill rikta missnöjet mot ett EU som bestämmer för mycket.
Problemet är det motsatta.
EU har skänkt bort makt till företagen på de anställdas bekostnad. Den inre marknaden har inte försetts med ett tillräckligt starkt socialt ramverk.
Här finns utrymme för en annan slags kritik. Det europeiska socialdemokratiska partiet försökte i höstas. En grupp ledd av fransmannen Pascal Lamy formulerade radikala förslag för ett socialt Europa. Partiledarna gjorde en urvattnad kompromiss, sedan Tony Blair gått emot rapporten.
Det illustrerar de etablerade partiernas dilemma. Nationell politik har blivit impotent av globaliseringen.
Svaret borde vara tydligare höger-vänsteralternativ i EU. Men vare sig socialdemokrater eller moderater vill på allvar överge de nationella ledarnas vetorätt. Då kan inte heller de europeiska politiska partierna bli trovärdiga.
När konstitutionen hamnat i diket vill några fördjupa EU-samarbetet kring euron istället. Det hjälper knappast mot dagens förtroendeklyfta.
Det är de politiska alternativen som måste bli tydligare. Socialdemokratin borde möta hotet från Junilistan genom att verka för ett starkare europeiskt parti – med eller utan Tony Blair.