Från Grouchos klubb till Karls minnesbibliotek
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-04
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En effektiv och
framgångsrik kvinna ringde och erbjöd avskedslunch: ”Skulle det passa med Groucho Club?” Absolut, en originellt nog tvåkönad klubb, uppkallad efter en svårslagen komiker. Klubben har vuxit ut ur en gammal restaurang dit Groucho Marx skickade sitt berömda brev och förklarade att han inte ville tillhöra en klubb som accepterade honom som medlem.
Vi drack nyårschampagne till hälleflundran och skvallrade en smula om klubbmedlemmar, sådana som den lärde gamle ministern Roy Jenkins, skådespelaren Stephan Fry och krönikören från Spectator, som söp sig full på klubben varje dag och till slut blev huvudpersonen i en berömd teaterpjäs.
Jag är numera
svalt intresserad av fulla journalister, däremot rycker jag åt mig varje nyutkommet nummer av Spectator, den snart 300 år gamla, kvicka och bildade konservativa tidskriften. Reaktionärer kan vara kvicka i motsats till folkpartister.
Jag , som bara äger medlemskort i Malmö FF, Charlton Athletic, Holland Parks tennisklubb och Marx minnesbibliotek, undrade om inträdesvillkoren i Grouchoklubben.
Kraven är hemliga och styrelsemötena hemligare än sovjetiska politbyråns under Stalins tid, får jag veta.
Adressen till Groucho Marx klubb är 45 Dean Street. Karl Marx bodde flera år på samma gata, först nummer 64 senare 28. Hyran betaldes ofta av den galante Friedrich Engels. Marx släpptes in i England som politisk flykting, fast villkoren var kärva.
Han och Engels skrev kritiskt om den hårda övervakningen. Artikeln trycktes i Spectator. I dag hade Marx inte haft en chans att nå fram till sin arbetspulpet i British museum. Inrikesminister Blunkett hade satt honom i läger.
Under årets sista
dagar letade jag, med Francis Wheens underbara Marx-biografi i handen, spåren efter Marx 34 år i London. Bostaden i Grafton Terrace nära Royal Court Theatre. Hyde Park, där han lyssnade till agitatorer. Greek Street där världens revolutionärer möttes. British museum, som fortfarande visar fram Marx arbetsstol. Fast han fick ofta stå och arbeta (bölder i baken). Jag lägger en liten blomma på graven ute på Highgate, där elva personer för 120 år sedan följde begravningsceremonin. Högtidligt som under ton-årens första Marx-cirklar.
Marx Memorial Library
ryms i ett vackert 1700-talshus vid Clerkenwell Green, klassisk radikala kvarter sedan bonderevolterna på 1300-talet. Här levde både Cromwell, jacobiner, Garibaldi, William Morris, John Stuart Mill och Eleanor Marx till dess hon svalde de dödliga gift-ampullerna.
Huset är kulturminnesmärkt och finansierat både av statliga medel och av privata donatorer, bland dem en gammal vänsteraktivist från Lund.
Lenin lät för hundra år sedan trycka Gnistan i huset och hans arbetsrum finns kvar som studiekammare. Minnena av Stalin är mer fragmentariska; han besökte London för kortare språkstudier.
Biblioteket pryds av en väldig väggmålning med titeln ”Framtidens arbetare röjer upp efter kapitalismens kaos.” Aktuellt och piggt.
För politiker i exempelvis Tage Erlanders generation var Marx-studier självklara. Han skriver i sina memoarer om söndagslektioner i Hegels filosofi som i hög grad kom att underlätta studierna i Marx läror.
Läser Lars Ohly
Marx? Det förefaller osannolikt med tanke på hans politiska läroår. Han började sin politiska karriär i fpu och hoppade sedan in i en maoistisk utbrytarfraktion på arméettan, berättar en av hans kompisar från I 1.
Jag läser om Marx Pariskommunen, en fenomenal kombination av journalistik och poesi.
Marx favoritmotto var: ”Ifrågasätt allt.”
Marxister observerade sällan det rådet.