Låt snön falla över Värmland

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den här krönikan börjar med klickgolv. En smula riskabelt. En säkrare markör för hjälplös manlig medelålder är antagligen svår att hitta.

Ändå tar jag risken, och inte bara av obefogad stolthet över de två parkettgolv jag just gjort färdiga. Klickgolv, där golvbräderna fogas samman med en fiffig mekanism, säger nämligen något om hur jämlikhet driver utvecklingen.

Också den som saknar fackkunskaper ska själv kunna lägga ett golv, det är tanken. Ett svar på skattekilar och liten lönespridning skulle en liberal ekonom säga. Och det är rätt.

Resultatet har dock blivit en teknik som gör att det i?dag går att lägga parkettgolv i sovrummet, utan att det kostar en förmögenhet. Den vördnad som ännu för några årtionden visades vardagsrumsparketten känns långt borta.

På samma sätt är det svårt att tänka sig svenska framgångar som Ikea eller Clas Ohlson utan folkhemmet. I en skoputsarekonomi kan aldrig platta paket och elektriska skruvdragare nå en massmarknad.

”Ett folk av slöjdare”, påstod Göran Persson.

Kanske, men mest ett folk som inte tycker det är självklart att någon med lägre lön ska göra sådant vi klarar själva. Det driver utvecklingen framåt.

Skatterabatterad städning kan nog göra livet lättare för en hyggligt betald medelklass, men den lär inte utvecklas till någon exportsuccé.

Med våra mest slitna typer skriver jag: någon ljuger.

Sedan det i höstas meddelades att Arbetslivsinstitutet ska läggas ner har Sven Otto Littorin upprepat att regeringen inte har något emot institutets forskning.

Till Ekoredaktionen säger nu Lars Leijonborg precis tvärt om.

”Det klart att vi vägde in också det, det vågar jag påstå”.

Frågan är: Stoppas arbetslivsforskningen av politiska skäl? Den kräver ett sanningsenligt svar.

I potten ligger inte bara de anställdas framtid, kunskapen om ett arbetsliv i snabb förvandling och Sveriges anseende bland världens arbetslivsforskare. Det handlar om forskningens rätt att verka utan politiska pekpinnar.

Redan i augusti skrev Aftonbladets ledarsida om hur nära katastrofen vi var när strömmen den 25 juli försvann på kärnkraftverket Forsmark.

Nu har SVT avslöjat en rapport som förklarar incidenten med ekonomi, stress och en säkerhetskultur som urholkats. Också det skrev vi i augusti.

Statsministern låter sig inte nedslås, utan hoppas att debatten ska få oss trygga. Det måste vara det som kallas positivt tänkande.

Kommunalrådet i Östhammar, moderaten Anna-Lena Söderblom, är däremot inte alls glad över att rapporten blivit känd.

Det man inte vet har man inte ont av, tycks vara devisen.

Frågan är om det gäller härdsmältor?

Att alpina VM i Åre behöver snö inser alla. Men det gäller också skogarna på gränsen mellan Värmland och Dalarna. Där körs nämligen Svenska rallyt nästa helg, och det ser bra ut för folkfesten.

”Varför är det så viktigt med snö?” frågar mina arbetskamrater som har svårt att betrakta halka som något annat än ett trafikproblem.

Jag förklarar att det är vintern som gör Svenska rallyt unikt. Det är knappast nattlivet som lockar rallyeliten till Hagfors. Bilder av snödrivor vid skogsvägarna runt Fredriksberg kablas ut över världen, och med lite tur kan kameran till och med fånga en älg.

Trots växthuseffekten är det ännu så ett svenskt rally se ut.

Låt oss hoppas på kyla och snö en vecka till.

Ingvar Persson