"Jag är duktig"
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-08-30
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På Malalaiskolan i stadsdelen Kroksbäck läser Najibah Hotah och Moshafiqa Popal från Afghanistan matematik. De skriver tal på vita tavlan och får svara först på pashto, sedan på svenska.
När de gör rätt uppmanar läraren Hamida Nabi dem att säga "Jag är duktig" fem gånger i rad.
- Att studera handlar mycket om psykologi, säger Hamida.
Malalaiskolan startade som ett samarbete mellan Afghanska kulturföreningen och folkhögskolan Hyllie park. Vuxna kvinnor undervisas i svenska, matte och data på både sitt ursprungsspråk och svenska.
"Om man ska lära sig ett ämne från grunden måste man få börja på sitt ursprungsspråk. Annars är det som att kastas i ett hav utan att kunna simma", påpekar Hamida. Den pedagogiska forskningen ger henne rätt.
Socialdemokraten och riksdagskandidaten Luciano Astudillo tar mig med på en resa genom en stad som präglas av segregation men hoppas på integration. Människorna vi möter motsvarar inte mediernas bilder av vanmakt. Kampen mot den strukturella rasismen blomstrar som kommersen på Möllevångstorget.
Jag har hört mycket om Malmömodellen. Först nu förstår jag på allvar vad den innebär: ett livfullt möte mellan människors ursprung och deras nya land, hela tiden med individens förutsättningar som utgångspunkt.
Islamic Center invigdes 1983 och var den första moskén i Skandinavien. På fredagarna kommer runt 1 000 personer hit och ber, när fastan firas kan de vara över 10 000. Studiebesöken är många. Den slående vackra moskén ser sig som ett centrum för integration, mot separation.
Grundaren och verkställande direktören Bejzat Becirov säger att Islamic Center arbetar mer civilt än religiöst. Familjerådgivningen är viktig. Personalen stöttar och vägleder människor som vill studera vidare. Bejzat förmedlar kontakt mellan företag och arbetssökande.
- Vår verksamhet handlar om att hjälpa medmänniskor. Det är inget nytt för Sverige, här finns många starka folkrörelser, säger Bejzat.
Mötet mellan människor tror också Carina Sild Lönroth på. Hon leder projektet Näktergalen. Barn mellan 8 och 12 år från mångkulturella skolor får en personlig mentor som pluggar på Högskolan i Malmö. De träffas en gång i veckan under åtta månader. Vänskap växer fram.
Ambitionen är naturligtvis att göra barnen mindre främmande för högre utbildning - "kan min stora kompis så kan minsann jag" - men också att stärka barnens självkänsla och att vidga deras vyer. Det finns barn från fattiga stadsdelar som aldrig har varit inne i Malmös centrum. Bussbiljetten är för dyr.
Studenterna växer också i mentorsprojektet, säger Carina. De är med om saker som går under skinnet, de ser fattigdom och trångboddhet på nära håll och vittnar om vanföreställningar och fördomar som försvinner.
På kvällen möts hundra somalier i Folkets hus i Malmö. De har enats om sex gemensamma krav som de ska överlämna till socialdemokraterna. Nu talar de om vikten av att vara med i politiken. "Om vi ska ha rätt att ställa krav på samhället vi lever i så måste vi rösta", säger en man.
Det bullrar underifrån.