Ibland saknar jag Bossens indignation

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I onsdags besökte arbetslivsminister Hans Karlsson Nynäshamn.

– Det finns en känsla från Ericssons sida för personalens situation, sa arbetsmarknadsministern efter mötet.

Känsla för personalen. ”Nya produkter med mindre arbetsinnehåll” förklarade företaget när nedläggningsbeskedet kom bara någon vecka efter den senaste rekordvinsten.

Då hjälper det inte att de anställda accepterat mer inhyrd arbetskraft eller att det är fabriken i Nynäshamn som räddat Ericsson när underleverantörer i lågkostnadsländer inte kunnat anpassa produktionen fort nog.

1999 hörde jag Bruce Springsteen spela låten ”Youngstown” om det amerikanska rostbältet av nedlagda industrier och stålverk. Det var på Stockholms stadion mitt i it-ruschen.

Nu lär han vara på väg till Sverige och jag spelar skivan igen.

”Now sir you tell me the world´s changed

Once I made you rich enough

Rich enough to forget my name”

Rik nog att glömma namnet på dem som skapade förmögenheten.

Är det vad som hänt Carl-Henric Svanberg – år 2003 tjänade han 17,3 miljoner kronor – och de andra stordirektörerna?

Ibland saknar jag Springsteens moraliska indignation när sansade företrädare för den svenska arbetarklassen med sakliga argument ska protestera mot det som händer.

När tidningen Dagens Arbete i måndags redovisade hur snabbt svenska toppchefer lyckats höja sina löner levererade Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster veckans roligaste replik.

Medan industriarbetarnas löner i återhållsamhetens namn stigit med omkring sju procent de senaste två åren har direktörerna fått löneökningar på fjorton.

I genomsnitt tjänar en svensk stordirektör i dag lika mycket som 28 arbetare.

Hur förklarade Fölster detta? Jo ännu en gång upprepas att det råder stor efterfrågan på svenska direktörer på den internationella marknaden. I radions Ekot tillägger chefsekonomen dessutom:

– Kraven har höjts ganska kraftigt på gruppen topp-vd:ar. De sparkas oftare, de sitter kortare.

Med den logiken måste det vara fritt fram för svenska industriarbetare att höja lönen. Fråga i Västervik, Trollhättan eller Nynäshamn. Där kan de anställda berätta allt om höjda krav och osäkra anställningar.

I dag har ledningen för GM i Europa och de tyska bilarbetarnas fack utlovat en presskonferens. Kanske kommer nya besked om framtiden för fabrikerna i Rüsselsheim och Trollhättan.

Sedan Saab i början av veckan fick uppdraget att tillverka den nya lilla Europamodellen av Cadillac vågar allt fler hoppas att fabriken i Trollhättan får utvecklas, förmodligen tillsammans med Rüsselsheim.

Om det blir så är det varken mer eller mindre än en storseger för de anställda och den fackliga solidariteten.

I stället för att bjuda under varandra har det svenska fackets ordförande Paul Åkerlund och hans tyske motsvarighet Klaus Franz hela tiden samarbetat för att rädda jobben och produktionen.

Det ser ut att ha betalat sig.

Sportlov i Stockholm, och för en gångs skull är det faktiskt vinter. Veckan inleddes med ett mäktigt snöoväder och sedan dess har stan sett ut som ett vykort från en skidort. Snödrivor och istappar så långt ögat ser.

På söndag körs Vasaloppet. Numera vinner ju norrmännen det också.

Ingvar Persson