Sluta låtsas som om svältkuren fungerat
Börserna i Asien och Europa störtar och under morgonen har Stockholmsbörsen rasat med nära 3,6 procent.
Det är krisen i Grekland som spökar, förstås. Känns det skakigt? Det är ingenting emot hur det känns i städer som Aten, Heraklion eller Ermoupoli.
Här vet man nämligen vad en kris innebär.
Stora malariutbrott
Efter tidigare regimers fiffel med den ekonomiska statistiken, brutala budgetunderskott och en köpfest med lånade pengar blev krisen ett faktum.
Men det var ingenting mot biverkningarna på det stålbad den så kallade trojkan - EU-kommissionen, europeiska centralbanken ECB och valutafonden IMF - ordinerade som medicin.
Brutala löne- och pensionssänkningar, slaktade förmåner, drastiska skattehöjningar, arbetslöshet som skjutit i höjden och ett samhälle satt på sträng svältkur.
Sedan 2011 har antalet hiv-infektioner ökat med 200 procent och för första gången på årtionden har Grekland haft stora malariautbrott. Det råder skriande personalbrist i sjuk- och hälsovården, det saknas medicin och utrustning, sjukhus och vårdcentraler har fått stänga.
Det kan man kalla kris.
Och det var ur den krisen som det nu regerande Syriza-partiet föddes, det var på grund av det här som grekerna valde Alexis Tsipras till premiärminister.
Det går liksom inte att tänka bort.
Satsningar mot ojämlikhet
Nu ska grekiska banker hålla stängt i en vecka och på söndag ska en folkomröstning om långivarnas senaste bud till Grekland - nya nedskärningar mot nya utbetalningar - hållas.
Nedräkningen har börjat för något som kan sluta mycket illa.
I slutet av september i fjol meddelade IMF att tiden nu är rätt för stora offentliga satsningar.
Enligt valutafonden är världens samlade investeringar nästan 20 procent under historiska trender och vill man ha i gång kugghjulen behövs det klimatskatter, aktiv arbetsmarknadspolitik och utbyggd barnomsorg. Tiden är rätt för djärva satsningar mot ojämlikhet och kraftfulla investeringar i infrastruktur, hållbar energi och utbildning, menade man.
Extremhögern redo
Så långt teorin. I förhållandet till Grekland gäller en annan praktik. Där ska människor fortsätta svälta sig ur krisen.
Det politiska priset för det kan bli osannolikt högt.
I krisens spår har vi fått se hur folkvalda politiker ersatts med teknokrater. I fjol åkte i princip varenda etablerat parti i EU på en örfil när väljarna röstade till Europaparlamentsvalet. Auktoritära högerpartiet långt ute på högerkanten står redo.
45 procent av de grekiska skulderna är till EU:s krisfond EFSF. EU och IMF har makten i sina händer, men då måste våra politiska och finansiella ledare sluta låtsas som om ensidig nedskärningspolitik fungerar.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.