Visst kan EU stärka löntagarna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ivimlet utanför LO:s kongresshall träffade jag Metallfackets ordförande på Volvo i Göteborg, Olle Ludvigsson. På dagordningen stod frågan om EU:s konstitution.

– Vi måste komma ifrån det här med ja och nej. Vi behöver gå in med all kraft för att få något gjort, sa Olle Ludvigsson till mig.

I debatten sa han däremot ingenting. Metallordföranden Göran Johnsson hade talat och för många metallare i talarstolen skulle antagligen skadat saken.

Ändå skulle Ludvigsson ha kunnat dela med sig av sina erfarenheter.

När vi träffades för några veckor sedan var han på väg till ett möte med representanter för de Volvoanställda i hela Europa. Europeiska företagsråd är resultatet av ett tio år gammalt direktiv från EU. Utan politiska beslut, inget fackligt inflytande. Nu kräver Europafacket att direktivet ska skärpas.

På Volvo har i alla fall företagsrådet blivit ett viktigt redskap för att bevara de anställdas inflytande i ett företag som för länge sedan blivit för stort för Sverige. Alla möten sker på engelska utan tolkning. En förutsättning för att också kunna knyta informella kontakter.

– Det har varit tufft, sa Ludvigsson då. Att bygga upp internationella nätverk trots kort skolutbildning och små språkkunskaper sker inte utan ansträngning, och ödmjukhet.

För de anställda i exportindustrin, och kanske framför allt i stora multinationella företag, är globaliseringen inte ett samtalsämne. Den är vardag.

På fabriksgolvet ser de anställda varje dag sitt arbete jämföras med det som görs i andra länder. De behöver inte påminnas om kapitalets internationalisering. Frågan är hur demokratin, facket och politiken ska kunna följa efter.

Det kanske inte är så konstigt om det är i industriförbunden som den största entusiasmen för ett socialt ansvarstagande Europa finns.

Transports ordförande Per Winberg har däremot klivit fram som en av fackföreningsrörelsens tydligaste EU-skeptiker. Han deltog i debatten och talade om respekt.

För Transport, liksom för de fackliga organisationerna inom till exempel byggsektorn, innebär internationaliseringen särskilda utmaningar. Det handlar inte bara om ett konstant tryck från utländska konkurrenter. Grunden för den fackliga solidariteten hotas också direkt på den svenska arbetsplatsen.

Redan idag arbetar utländska entreprenadföretag med kostnader och villkor som ligger långt under de svenska kollektivavtalens. Dessutom tilltar det helt svarta arbetet.

Oron över utvecklingen förtjänar respekt. En oreglerad marknad för tjänster och varor innebär ett hot mot löntagarnas rättigheter.

Det betyder inte att man måste dela Winbergs slutsatser, som ofta är att säga nej till ett närmare europeiskt samarbete.

Det finns också anledning att respektera erfarenheterna från de fackliga organisationerna inom exportindustrin. De handlar ofta om att det går att skapa ett fackligt samarbete över gränserna.

I det arbetet behövs det svenska fackets erfarenheter. Det är dags att få något gjort.

Ingvar Persson