Europa blir rödare i vår
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den 21 april 2002 förblir den franska vänsterns sorgedag. Besegrad av Jean-Marie Le Pen och därmed förvandlad till åskådare i presidentvalets andra, avgörande omgång. I två år har socialisterna ägnat sig åt självprövning, uppslitande interna strider och grundligt programarbete.
I söndags skedde det första folkliga testet. Frankrike höll regionalval. Vänstern drog till sig över 40 procent av rösterna. Åtta procents ökning sedan 2002 och kraftig övervikt gentemot den regerande högern.
Till och med i Marseilleområdet, så plågat av sociala kriser och Le Pen-rasism, leder vänstern klart inför den avgörande valomgången.
Franska väljare sa kanske främst nej till den korrupta Chirac-regeringen. Presidentens särskilda skyddsling, partiordförande Alain Juppé, dömdes nyligen till att under tio år stängas av från varje politiskt ämbete.
Protestval är en för enkel slutsats.
I Frankrike lyckades vänstern den här gången alliera sin traditionella väljarbas med en radikaliserad medelklass. Löntagarna vill återerövra arbetsrätt, full sysselsättning, ekonomisk utjämning och social dialog.
Forskar- och kulturvärlden har i drygt tre månader protesterat och demonstrerat mot regeringens ”kamp mot kunskap och bildning”, alltså den systematiska nedmonteringen av universitet, högre utbildning och kulturella institutioner.
Flera tusen forskare och universitetsadministratörer är beredda att i protest säga upp sina tjänster.
Om man vågar sig på att för ett ögonblick låta de oerhörda terrorattackerna i Spanien få ligga i skugga, så syns likheter till Frankrike tydligt. Den spanska vänsterns valseger grundlades vid förra årets kommunalval. De spanska socialisterna blev det största partiet.
Löntagare mobiliserades i motståndet mot högerregeringens groteska arbetsmarknadspolitik, där en tredjedel av alla jobb är korttidsanställningar, ibland bara för en tiodagarsperiod. Fackföreningsrörelsen engagerade sig starkt mot den snåla, exploaterande invand-ringspolitiken. Massdemonstrationer riktades mot Aznar-regeringens USA-inställsamhet och krigsstöd.
Också i Spanien mobiliserades forskarvärlden mot högerns omvandling av högskolor till yrkesskolor för företagen.
Kulturarbetarna förenades i stark kritik mot den bigotta högerregeringen, så undfallande mot de mest reaktionära krafterna inom den katolska kyrkan.
Spanien är befriat, sa filmregissören Pedro Almodóvar efter den 14 mars.
Zapatero liksom de franskasocialisternas ledare François Hollande tillhör det som kallas ”socialismo liberale”, en sorts frihetlig, antiauktoritär vänster.
– Den europeiska vänstern måste sluta imitera ekonomismen. Den behöver förnyas och radikaliseras, sa Mario Soares till mig när vi samtalade i hans stiftelse i Lissabon.
Kanske får han uppleva en ny liten revolution, trettio år efter den portugisiska.