Ta inte regeringsjeten av ren bekvämlighet
Det är ingen som ifrågasätter att svenska ministrar behöver resa, och det är absolut ingen som tycker att Åsa Regnér gjorde fel när hon deltog i ceremonin till minne av tsunamins offer.
Det hade varit tjänstefel om den svenska regeringen missat minneshögtiden.
Problemet är ett helt annat, och kanske är det egentligen inte ens Regnérs problem.
Det är bekvämt att åka privatjet. Fråga bara Sverker Martin-Löf eller Jan Johansson som i veckan fick sina flygvanor granskade på en stökig bolagsstämma i SCA.
Inte billigt
Men privatjet är inte något billigt transportmedel. När Åsa Regnérs försöker förklara valet av regeringsplanet för julens Thailandsresa med att landet skulle vara “ett väldigt dyrt resmål under julhelgerna” blir det faktiskt lite fånigt.
Visst, det är dyrt att flyga till Thailand över jul. Men för en kvarts miljon - den del av kostnaden som regeringskansliet betalat - skulle ministern utan vidare ha kunnat ägna hela januari åt att utan uppehåll flyga fram och tillbaka mellan Stockholm och Bangkok.
Dessutom tillkommer förstås effekterna för miljön.
Ingen förväntar sig att statsråden personligen ska sitta och jämföra flygtider och priser, eller att de ska ta reda på var flygvapnet har regeringsplanen parkerade. Men vi kan kräva av en regering som hävdar att den både strävar efter rättvisa och värnar miljön att det finns en restriktiv policy för hur jetplanen ska användas och var de ska stå parkerade.
Behöver eget plan
För det finns tillfällen när den svenska statsledningen faktiskt behöver sina flygplan, oavsett kostnader och ökade utsläpp.
Det kan till exempel handla om säkerhet, eller att representera Sverige. Det finns tillfällen när kungen, statsministern eller utrikesministern helt enkelt bör dyka upp med sitt eget plan.
Det kan också handla om att genomföra viktiga resor som helt enkelt skulle vara omöjliga med reguljärt flyg.
Men det handlar inte om ministrarnas och deras medarbetares bekvämlighet när det har uppdrag i Thailand, och absolut inte om standardresor fram och tillbaka till EU-maskinen i Bryssel.
Den läxan har både Gustaf Fridolin och Åsa Regnér fått lära sig den här veckan.