Björklund är helt ensam
Utbildningsminister Jan Björklund ska ha sitt skolkbetyg.
Det spelar ingen roll att ingen annan är intresserad av det. Inte lärarna, inte eleverna, inte rektorerna. Inte skolmyndigheterna och inte remissinstanserna.
Men han slår i från sig all kritik:
”Jag blir förvånad över den typen av reaktioner från våra tunga skolmyndigheter. Det är inte konstigt att vi har problem i svensk skola med den attityden.”
Att Björklund tycker sig se ett attitydproblem hos ansvariga myndigheter vittnar om hur isolerad han börjar bli i utbildningspolitiken. Hans ansvarslösa linje frikopplad från såväl forskning som verklighet vinner inget stöd. Däremot är förlusterna stora, inte minst för de elever som drabbas av hans disciplinära experimentlusta.
Grundproblemet för utbildningsministern är att frånvaro i betyget inte alls berör varför eleven är frånvarande. Oavsett om det är på pin kiv eller om det är på grund av sociala problem, mobbning eller andra orsaker så kommer eleverna att behandlas lika. Det blir ett IG i betyget.
Det finns ingen anledning att tro att det skulle förbättra närvaron. Frånvaro i skolan påverkar studieresultaten, och därmed redan betygen. Att lägga till ytterligare ett lågt betyg är därmed långt i från rationellt.
Men det finns ett värre problem. Det flyttar ansvaret från skolan till eleverna själva. Samhället frias från sitt ansvar och det vältras över på ungdomar som inte sällan redan har det jobbigt.
Denna privatisering av problemen ligger förvisso helt i linje med borgerlighetens övriga politik. Var och en tar ansvar för sin egen arbetslöshet, sin egen bostadsbrist och sin egen sjukdom.
Hur vore det om Björklund i samma anda kunde ta ansvar för sin politik?