Utan fred i Syrien får vi leva i skräck
16 NOVEMBER 2015. SYRIEN.
I lördags hölls ett toppmöte i Wien om Syriens framtid där bland annat FN, USA, EU, Ryssland, Saudiarabien, Turkiet och Iran deltog.
Förhandlingarna överskuggades naturligtvis av terrorattackerna i Paris.
Ändå hänger händelserna ihop.
Samtalen är ett försök att på diplomatisk och politisk väg hitta en väg ut ur den katastrof som är inbördeskriget i Syrien. Ett krig som skapar terror, jihadister och tvingar människor på flykt.
Behöver en ny plan
De är en fortsättning på flera års försök till medling och diplomati. Men så länge Syriens president Bashar al-Assad enbart mördade sin egen befolkning och USA var upptagna med att förhandla med Iran om kärnvapen, fanns inget riktigt tryck från omvärlden.
Nu fungerar inte den hållningen längre.
I helgen enades de tunga spelarna om en skiss på en plan framåt.
I detta ingår att fredsförhandlingar mellan regeringen och stridande grupper i Syrien bör starta i början av nästa år och att fria val i landet sedan bör hållas inom 18 månader.
Gjort barn till måltavlor
Nyckelfaktorn är Bashar al-Assad. Under fyra års inbördeskrig har han urskillningslöst slaktat civila och gjort barn till måltavlor. 250 000 människor har dött, över 11 miljoner är på flykt. Fyra miljoner av dessa har lämnat landet och sitter fast
i flyktingläger eller försöker ta sig till Europa.
Mot Assads armé – och mot varandra – strider i dag IS, resterna av den fria syriska armén, kurder och grupper med olika grad av kopplingar till al-Qaida och IS. Kriget i sig har lett till en polarisering och radikalisering av motståndet mot regimen.
Sedan några månader har Ryssland engagerat sig aktivt
i kriget på Assads sida. Enligt den ryska propagandan bekämpar deras bombplan enbart IS, men i verkligheten används de till att strida mot alla fiender till regimen.
Tvinga världen att välja
Syftet är att stärka Assads ställning och sedan tvinga världen att välja: om ni vill besegra IS måste Assad få sitta kvar.
Bland diplomater i väst börjar det nu muttras om att detta kanske vore det minst dåliga av två usla alternativ.
Det är ett kortsiktigt synsätt. Assad är roten till den fruktansvärda situation som i dag plågar Syriens folk och har skapat kaos i regionen. Med honom kvar finns ingen chans till fred.
Att bekämpa IS måste nu ges högsta prioritet, och att samtalen går framåt är positivt. Men gränsen för EU måste gå vid att acceptera en långsiktig lösning där Assad får sitta kvar.