Hon ska piskas – för 1:a maj-demonstration
Förtrycket i Iran måste fördömas
Tio och ett halvt års fängelse och 147 piskrapp.
Det är straffet för iranska journalisten och studentaktivisten Marzieh Amiri, för att hon tillsammans med andra kvinnor demonstrerade utanför parlamentet i Tehran på 1:a maj, rapporterar Arbetet. Fler brutala domar mot hennes meddemonstranter har fallit.
Marzieh Amiri lider av epilepsi, och den enorma pressen under förhören utlöste anfall. Något domaren valde att bortse från, Marzieh Amiri nekades borgen och sjukhusvård. Rättegången inleddes den 13:e augusti, och Marziehs förtvivlade syster Samira Amiri spred nyheten om den fasansfulla domen på Twitter.
Syftet – sprida skräck
Många röster har höjts för att släppa Marzieh Amiri fri. 30 forskare vid universitetet i Teheran skrev ett öppet brev till ministern för vetenskap och forskning, Mansour Gholami, och krävde så väl frisläppande som öppenhet i rättsprocessen, rapporterar Center for Human Rights i Iran.
Vi ser det igen och igen.
Iran, Saudiarabien, Ryssland, Kina. Listan sträcker sig lång. Att vara fackligt engagerad, att kräva arbetares, kvinnors rätt, delta i opposition, verka för en progressiv rörelse. Allt det som är självklarheter i öppna demokratier blir livsfarligt i länder där motstånd slås ner med brutalt våld. Eller tystas med domar vars syfte är statuera exempel och sprida skräck.
Sverige kan inte se på i tystnad
Det är också en påminnelse om det oerhörda mod som krävs av aktivister som vågar manifestera för sina rättigheter inför fascistiska regimer.
Frågan är om Marzieh Amiri överlever 147 piskrapp. Men svaret kan inte vara tystnad.
Sverige är ett av många länder som valt att ha en dialog med Iran. Man har sett hur tillståndet förvärras ytterligare när diktaturer isoleras, och har valt att försöka påverka. Kommunikationskanalerna är öppna, och Sverige måste som ett av många progressiva länder sätta press på Iran.
Vi kan inte se på i tystnad när fascister slår ner på meningsmotståndare.