SD:s vitbok häller bensin på brasan
Misslyckat försök att lägga historien bakom sig
De vill säkert väl, med sina mått mätt.
Idén om en vitbok över Sverigedemokraternas historia har funnits redan 2014. Tanken var att lyfta fram partiets mörka historia i ljuset. Kunna säga: Ja, så här var det. Såna är vi inte längre. Nu vänder vi blad.
Men riktigt så enkelt är det inte.
Däremot är det bra att SD själva faktiskt står för sin historia. Istället för att bli förbannade varje gång en meningsmotståndare lyfter partiets nazistiska rötter i debatten.
Nu är första delen klar.
Den säger ingenting vi inte redan visste.
Om något är det en torr genomgång av möten, föreningsbildningar och grundarnas bakgrundshistoria. Vem, var och hur var olika personer aktiva i samband med partiets bildande på 1980-talet.
En summering av mötesprotokoll och små korta biografier över personer som dyker upp i handlingarna. Allt hämtat från SD:s egna arkiv och sammanfattat av forskaren Tony Gustafsson.
Vitboken är ett försök att förpassa historien till en stängd låda på vinden. Som ett oönskat arvegods från en avlägsen släkting.
Själv nickade jag till redan på sidan nio. Det kan bero på den tidiga timmen jag hade ställt klockan för att hinna plöja rapporten under morgonen. Men jag hade förväntat mig ett lite mer matigt innehåll i en vitbok som ska behandla ett så kontroversiellt partis historia.
Dock slår vitboken fast en relevant pusselbit. Minst 18 av de 30 personer som grundade partiet hade en bakgrund i olika nazistiska, fascistiska, rasistiska och odemokratiska sammanhang.
Vitboken är ett försök att förpassa historien till en stängd låda på vinden. Som ett oönskat arvegods från en avlägsen släkting.
Min fråga efter att ha läst vitboken handlar inte om vem som var på vilka möten, blev osams med vem och utifrån det bildade en ny förening. Som i sin tur slogs ihop med en annan rasistisk förening.
Det är högst tydligt att det var tankestoffet om invandrare och svenskar som knöt människorna till det som senare skulle bli Sverigedemokraterna. Vem som får och kan vara svensk.
Har den ideologiska drivkraften ändrats?
Jimmie Åkesson har fått bra pli på många av partiets medlemmar. Det är svårare att få pli på ett tankestoff som är själva fundamentet för partiets politik.
När nuvarande partiledaren Jimmie Åkesson gick med i partiet i mitten av 1990-talet fanns skrivningar i partiprogrammet om att människor som asylinvandrat från främmande kulturer skulle repatrieras. Kanske låter det lite mer rumsrent än deportering i Sverigedemokraternas öron.
Likaså SD-toppen Björn Söder, då andra vice talman i Sveriges riksdag, som 2018 svamlade om att samer och judar inte är svenskar.
Idén är densamma, att människor från "främmande kulturer" inte hör hemma i vårt land.
Jimmie Åkesson har fått bra pli på många av partiets medlemmar.
Det är svårare att få pli på ett tankestoff som är själva fundamentet för partiets politik.
SD:s vitbok är på ett plan torr, gammal skåpmat. Samtidigt häller den bensin på brasan i diskussionen om att SD är ett rasistiskt parti.
Den stora frågan är: har de borgerliga partierna de vill samarbeta med något problem med det?