Någon måste säga det – sossar kan inte festa
Jag vill se Göran Persson svettas, dansa som i trans
Nyligen skrev jag en krönika om hur vi kan tacka Margaret Thatcher för att all typ av seriöst festande är vänsterstämplat i Storbritannien.
I Sverige ser det annorlunda ut. Här drog ravekulturen fram under 90-talet.
De som var drivande i utvecklingen hade starka kopplingar till den nyliberala högern. Och här fanns motståndet mot raven över hela det politiska spektrumet, från förmynderisossar till vänster till konservativa högerspöken.
Debatten om den nya oroväckande ungdomstrenden kom att kretsa kring klubben Docklands i Stockholm. I den gamla varvsbyggnaden i Nacka höll festerna igång långt in på natten. Arkivbilderna visar hur svettiga ungdomar trängs på dansgolvet i färgglada 90-talsoutfits.
De som startade Docklands hade sin bakgrund i Frihetsfronten, ett politiskt nätverk för libertarianer och nyliberaler. De drev en svartklubb i Stockholm i protest mot att stadens uteställen stängde så tidigt.
På Tritnaha, som svartklubben hette, höll festerna igång långt in på småtimmarna. Där festade framtida moderata finansministrar och Timbroiter. Och kanske en och annan partyglad sosse, som inte hade någon annan stans att gå när klockan blev mycket.
Så kom ravescenen i Sverige att förknippas med libertarianer och nyliberaler. De hävdade att politiker inte borde lägga sig i hur och när folk vill ha kul, så länge de inte skadar andra.
Efter angreppet mot Docklands flyttade ravefesterna ut i skogen igen. Där pågår de fortfarande. Det är svårt för politiker att ta kål på människors dansglädje.
Precis som i Storbritannien mötte ravekulturen hårt politiskt motstånd. Varken socialdemokratiska statsministrar eller moderata lokalpolitiker var särskilt förtjusta i Docklands. En särskild Ravekommission tillsattes. Brutala polisräder genomfördes mot festerna. Precis som i Storbritannien försökte man, med hjälp av lagen och statligt våld, motverka en specifik kulturyttring.
I min förra krönika undrade jag om det finns en inneboende konflikt mellan konservatism och kul. Det kanske stämmer. Men utvecklingen i Sverige visar att det har funnits starka konservativa drag även inom socialdemokratin. Och det är uppenbart att politiker både till höger som vänster kan drabbas av moralpanik över ungdomars nya påhitt.
Efter angreppet mot Docklands flyttade ravefesterna ut i skogen igen. Där pågår de fortfarande. Det är svårt för politiker att ta kål på människors dansglädje.
Med tanke på nyliberalismens betydande roll i den svenska ravekulturens framväxt är det inte helt omöjligt att vissa av den svenska högerns mest tongivande röster, de som växte upp på Tritnaha, blev höger just för att de gillar att festa, dansa och ha kul. Det är en sorglig tanke.
Jag tänker ibland att vänstern kanske hade kunnat locka dem till sig om de varit mer välvilligt inställda till spontant, oreglerat kul. Om Göran Persson varit öppensinnig nog att dra till Docklands och dansa tills han hamnade i trans.