Sossarnas dalt banar vägen för Fi och SD
Enfrågepartier har alltid stört mig.
Det gäller såväl om frågorna de driver är bra, som feminism eller miljö, eller dåliga, som rasism. Det inte trovärdigt att bry sig om en enda fråga, samhället kräver helhetslösningar.
Men främst berättar enfrågepartier att något gått rejält snett, när stora grupper känner sig bortglömda.
Miljön var het på 90-talet, då gick Miljöpartiet som en raket för att sedan tyna bort. Sedan blev det hett igen och MP gick ännu bättre. I dag är Miljöpartiet etablerat och inte ett enfrågeparti längre. Det skulle i så fall vara Lärarpartiet MP.
Det nya heta nu är Feministiskt initiativ. Det är nästan lika tryggt som miljö. Alla medvetna människor är för jämställdhet. Det är enkelt att sätta på en pin, något annat behöver man inte intressera sig för eller stå för.
På den totalt motsatta sidan av Fi finns Sverigedemokraterna vars enda fråga är invandring. Mer ohippt än SD kan inte ett parti bli. Om Fi är ett gig med Lykke Li på Berns salonger är SD ett epatraktormöte i Idkerberget.
Och just i det där glappet finns allt som gick snett. Där har vi ytterligheterna i Sverige.
Socialistisk elitfeminism i storstad mot konservativ ishockeynationalism i småstad. Kvinnor som kräver kvotering till
bolagsstyrelser gifter sig inte med män utan utbildning. Glappet är enormt mellan dessa två missnöjda grupper – broar måste byggas.
Att två enfrågepartier blivit framgångsrika, Fi ännu på låg nivå och SD med större stöd, beror på att den etablerade breda politiken misslyckats. Det är högeralliansen som mest aktivt jobbat för både ojämställdhet och klassklyftor, men det är bara arbetarrörelsen som vi kunde ha begärt bättre av.
Nu verkar Socialdemokraternas plan fortfarande vara att ligga så lågt som möjligt för att inte skrämma bort villamedelklassväljarna, vinna valet och därefter – förhoppningsvis – börja föra en modern rödgrön politik.
Det är en vansklig taktisk väg som lätt kan misslyckas. Brist på kraftfulla jämställdhetslöften har öppnat för Fi, brist på kraftfulla jämlikhetslöften har öppnat för SD. Däremellan sitter Fredrik Reinfeldt och slickar sig om munnen. Han kan bli statsminister igen bara på grund av parlamentariskt kaos.
Stefan Löfven, Magdalena Andersson och S-strategen Jan Larsson bör tänka om, bli tydliga, bli modiga. Det här nervösa daltandet för villaägare leder till ideologisk förvirring och att andra väljargrupper flyr.
Dessutom är S-analysen fel. Medelklassen är ett egotrippat plånboksfixerat gäng, visst, men glöm inte varför vänstervinden blåste in över landet. Vi är ännu trötta på försämring av vård, skola, omsorg. Vi är ännu trötta på att vara rädda för att bli sjuka eller arbetslösa och trilla igenom skyddsnäten. Vi är ännu trötta på resultaten av åratal av privatiseringar.
Vi är redo att omfamna solidaritet, jämlikhet och jämställdhet igen.
Då behövs inga enfrågepartier, varken de goda eller de onda. Upp till kamp! Det är inte svårt, det är bara att vara sossar.