Allas lika värde hotas varje dag
”För mig, både som SSU:are och i dag, är grundfrågan det lika människovärdet.”
På SSU:s kongress i augusti 2003 sammanfattade Anna Lindh sin ideologi i en mening. Det låter enkelt, och självklart. Men alla människors lika värde är förmodligen en av de mest kontroversiella och farliga tankar som finns. Då som nu.
En månad senare var Anna Lindh död.
Vi lever i ett samhälle där människovärdet står under ständig attack, från högerextremister, rasister, homofober och antifeminister. Anna Lindhs idéer behövs här och nu, inte bara som ett minne, utan som en handlingsplan.
Jag har problem med minnesdagar och bakåtblickar. Det är lättare att hylla Raoul Wallenbergs hjältedåd i backspegeln än att ta en jobbig diskussion om hur vi möter rasismen mot romer på hemmaplan, här och nu.
Nuet är svårt och komplicerat, fullt av konflikter och svåra avvägningar.
Berättelsen om Anna Lindh solkas av utvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Alzery 2001.
De lämnades över till CIA och fördes till Egypten, där de orterades svårt. Det är en skamfläck för den regering jag själv jobbade för då. Det är bra att det pillas i det såret.
I Mats Engströms bok ”Anna Lindh och det nya Europa” framträder en bild som bättre överensstämmer med det jag själv minns av politikern Anna Lindh än alla hyllningsreportage.
En person som tog stenhård strid för kurdernas rättigheter, men också för att Turkiet hade en självklar plats i EU. Som såg till att konfliktförebyggande och krishantering fick en större plats i EU:s säkerhetspolitik och som EU-ordförande skickligt förhandlade så att krig i Makedonien kunde undvikas. Som på resa till Diyarbakir gjorde en poäng av att besöka projekt som arbetade mot hedersmord.
Själv minns jag hur viktig hon var som förebild för mig som kvinna och socialdemokrat i ett gubbigt och Stockholmsborgerligt regeringskansli.
Någon som hade självförtroende, och politisk övertygelse nog att få tjänstemännen på utrikesdepartement med sig på sin linje, i stället för tvärtom.
Som spelade enligt reglerna, och ändå kunde utmana Göran Persson och hans gäng.
Anna Lindh var stark, och jag tyckte att hon stod för en kombination av modernitet, professionalism och solidaritet.
För ett halvår sedan jagade svensk polis personer med mörkt hår i Stockholms tunnelbana i det så kallade Reva-projektet. I förrgår röstade norrmännen in ett rasistiskt parti i sin regering. I skolan sorteras barn allt hårdare, och vi börjar vänja oss vid att över 400 000 människor ska gå arbetslösa.
Alla människors lika värde. Det är lätt att säga, svårare att leva upp till.
I dag minns vi Anna Lindh. I morgon kavlar vi upp ärmarna.