SD har smakat på riktig makt och de älskar det
Ulf Kristersons nya vänner har bara börjat
Den 13 januari dog den första arbetaren på jobbet. ”Träindustriarbetare, 51 år, Västra Götaland, olycka med spikpistol”, står det i Arbetsmiljöverkets tabell ”Arbetsolyckor med dödlig utgång 2020”.
Mellan 40 och 50 människor omkommer varje år på arbetsplatsen och nästan alla dessa olyckor kunde ha undvikits. Det visar en ny rapport från Arbetsmiljöverket.
”Det hade sannolikt varit möjligt att förebygga de allra flesta händelserna genom fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete och säkerhetskultur”, skriver myndigheten efter att den detaljstuderat samtliga fall under åren 2018 och 2019. Och då är ändå inte exempelvis psykosociala problem medräknade, som kan kosta så många som 500 liv per år.
Skillnaden mellan liv och död kan vara ett skyddsombud, någon som larmar i tid och stoppar arbetet när det behövs. Det är därför näringslivets och SD:s pågående angrepp på skyddsombuden och fackligt arbetsmiljöarbete är så farligt. På ett viktigt principiellt plan hotas föreningsfriheten, men vill man inte ta så stora ord i sin mun kan man läsa innantill i statistiken. 2018 anmäldes totalt 118 970 arbetsskador i Sverige. Värst drabbade är unga män som är bemanningsanställda eller arbetar med att leverera hem varor till folk. Det är branscher med höga krav på flexibilitet, usla löner och låg facklig organisationsgrad. Det är arbetsgivarnas marknad.
Svenskt näringsliv tog 2017 fram en rapport där de föreslog att facket inte längre ska få utse regionala skyddsombud och vill även ta bort lagkravet på att arbetsplatser med minst fem anställda är skyldiga att ha skyddsombud. Näringslivet vill ersätta de regionala skyddsombuden med personer anställda av arbetsmiljöverket, utan koppling till facket.
Sverigedemokraterna har rakt av kopierat Svenskt näringslivs förslag om regionala skyddsombud. I princip skulle näringslivslobbyisterna kunna ha skrivit större delen av den kommittémotion SD lämnade in i arbetsmarknadsutskottet i höstas. Den extrema högern har alltid gjort så här, de försöker vinna arbetarnas röster för att sedan ta parti för arbetsgivare och kapitalägare. Resultatet blir auktoritär högerpolitik.
I Hörby, där SD är med och styr, kan vi se hur partiet tänker sig framtidens arbetsmarknad. ”Medarbetare vittnar om mobbning, kränkningar, trakasserier och förtal. Fackliga förtroendevalda blir hotade av ledande företrädare för kommunen när de uppmärksammar situationen” skrev Akademikerförbundet SSR i ett pressmeddelande. Facket anmälde till Arbetsmiljöverket som i veckan skickade inspektörer till kommunen.
Men det är att inte bara föreningsfriheten som är under attack i Hörby. När människor i måndags demonstrerade utanför kommunfullmäktige mot nedskärningar kallade SD det ”ett generalangrepp på folkstyret”.
På sin hemsida skrev SD senare att de inte motsätter sig facket och den svenska modellen samt respekterar demonstrationsfriheten. Men detta är helt uppenbart inte sant. Redan i samma text går SD till angrepp mot facket, de skriver att Akademikerförbundet SSR:s ”sakargument fullständigt saknar grund” samt att SD ”anser att facken måste vara opolitiska”.
Med ”opolitiska” verkar SD mena att facket inte ska ha synpunkter på politiska beslut även om dessa drabbar medlemmarna. Akademikerförbundet SSR är ett Sacoförbund och saknar helt partipolitiska kopplingar. I ett fritt samhälle bestämmer naturligtvis fackföreningarna själva om de vill verka politiskt eller inte, precis som arbetsgivarna och deras organisationer. Men vanligt arbetsmiljöarbete har inte så mycket med saken att göra, det ska pågå på alla kommunala arbetsplatser oavsett vilka partier som styr.
Angreppen på facket och demonstrationsfriheten i Hörby är del av ett mönster. I Sölvesborg halas regnbågsflaggan. I Skurup har kommunen, i strid med lagstiftningen, förbjudit slöja i skolan. När Mattias Liedholm, rektor på Prästamosseskolan, lade ut Skolverkets regler på hemsidan tvingades han av politikerna att ta bort dem. Han har även hotats av anonyma personer via e-post och telefon utan att kommunen agerat för att stödja honom. I Norrköping har SD polisanmält stadsmuseet för att SD:s historia togs upp i en utställning om nazism och partiet har även trakasserat enskilda tjänstemän genom att systematiskt att begära ut all deras e-post.
I riksdagens kulturutskott har SD krävt att Public service chefer ska kallas upp eftersom partiet har synpunkter på enskilda program och Linus Bylund (SD) föreslog i veckan att enskilda TV-reportrar ska kunna få sparken om SD anser att rapporteringen är ”fake news”. Linus Bylund är nyvald ledamot i SVT:s och SR:s ägarstiftelse.
I fascismhistorikern Timothy Snyders bestseller Om tyranni: tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet (2017) går han igenom hur demokratier dör. Det finns gott om erfarenheter från 1900-talet och även några mer nutida. Ungern, Polen, Ryssland och Turkiet ligger nära både i tid och rum men samma nedmontering av fria medier, fackföreningar, oberoende domstolar, fri forskning och minoriteters rättigheter pågår lite här och var. En av nycklarna för att förstå vad som händer är lydnaden. Att människor som egentligen inte står bakom en auktoritär utveckling ger upp och anpassar sig. Eller bara ser på. Vi måste sluta lyda så mycket, är ett av Snyders budskap.
Ulf Kristersons nya vänner har bara börjat. SD har större planer än att få tyst på några irriterande skyddsombud. Och tro inte för en sekund att de nöjer sig med att tysta fackföreningar och fria medier. SD har känt smaken av verklig makt, och de älskar det. Skurup, Hörby, Norrköping och Sölvesborg är en skakning på nedre däck. Men vi behöver inte låta det ske. Ett av Timothy Snyders viktigaste råd för att värna demokratin är att stå upp för institutionerna. Det är institutionerna som garanterar medborgarnas rätt men de är ofta mer ömtåliga än man först kan tro.
Vi har alla ett ansvar. Så välj en institution som ligger dig nära om hjärtat, det kan vara en tidning, ett fackförbund eller en domstol, och försvara den. Skriv insändare, demonstrera med folk du inte känner, teckna en prenumeration, ge en gåva.
Och viktigast: ge inte upp. Motstånd lönar sig alltid.