Vi måste ha världens sämsta nationalister
Nationalmuseum kan tvingas lägga ner
Sverige har en konservativ regering som i riksdagen stödjer sig på ett nationalistiskt parti. Den uttalade ambitionen är att värna svenskt kulturarv och människors förankring i svensk kultur och historia.
I Tidöavtalet slår man fast att ingen ska kunna bli svensk medborgare utan goda kunskaper om svenskt samhälle och kultur.
Integrationspolitiken ska inriktas på bland annat ”kulturell” anpassning och även vi som funnits här sedan urminnes tider ska fostras i svensk kultur genom en särskild statlig kulturkanon.
Därför är det en smula överraskande att regeringen nu ser ut att köra Sveriges främsta kulturinstitution, Nationalmuseum på Blasieholmen i Stockholm, i botten.
Ekonomin är nu så dålig att Nationalmuseum riskerar att tvingas flytta från sitt nyss renoverade hus. Det säger museets tidigare chef Susanna Pettersson. Finansieringen täcker inte ens fasta kostnader.
Statens fastighetsverk tar alla pengar i hyra enligt någon marknadsekonomisk tariff. Nationalmuseum har ”fenomenalt höga fastighetskostnader” som Susanna Pettersson uttrycker saken.
Både Nationalmuseum och Statens fastighetsverk är statliga. Det hela är så fruktansvärt dumt att man får huvudvärk.
I går kunde Sveriges Radio berätta att ett av landets viktigaste och mest kända konstverk, ”Batavernas trohetsed” av Rembrandt, inte längre kommer att kunna visas på Nationalmuseum. Man har inte längre råd att betala avgiften till Konstakademin som äger tavlan.
Det är pikant.
Så, vad håller regeringen på med egentligen?
Nyligen har Nationalmuseum alltså renoverats. Prislappen landade på hela 1,3 miljarder och när museet öppnades igen 2018 ringlade köerna långa.
På museet finns stora delar av Sveriges konst- och kulturhistoria samlad. Verk som format vår förståelse av både historien och nuet. Tavlor som i över 100 år funnits i skolans böcker och som planscher i klassrum över hela landet.
Målningen av Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 av Carl Larsson, som fyller trapphallen, har format historiesynen hos generationer av svenska skolbarn. Även om själva scenen som avbildas är lite väl mytologisk.
Lika fantasifulla är Carl Larssons Midvinterblot, Gustaf Cederströms Karl XII:s likfärd eller hela den nationalromantiska avdelningen – men deras kulturhistoriska roll för Sverige är monumental.
Men, vad spelar internationella och svenska mästare som Rembrandt, Anders Zorn, Goya, Cederström, Gauguin, Carl Larsson och alla de andra för roll bland AI och smarta telefoner? Egentligen, alltså?
Svaret är: Nationalmuseum och institutioner som Nordiska museet, Skansen, Historiska museet, Kungliga biblioteket och Naturhistoriska riksmuseet är Sveriges minne. Vår kultur. De är vårt gemensamma arv, vårt kyrksilver.
Om regeringen och dess stödparti inte förstår det måste de vara världens sämsta konservativa och nationalister.