Valet är över, nu måste hatet och ilskan bort
Sverige förtjänar bättre än den valrörelse vi fick
Lemurerna väljer statsministerVallokalerna har stängt, och ett historiskt val är över.
Nästan varenda vuxen svensk har ställt sig bakom en skärm och stoppat gula, vita och blå valsedlar i kuvert. Nu ska kuverten öppnas och valsedlarna räknas.
Valet satte punkt för en unik mandatperiod. Den inleddes med att det tog fyra månader att bilda regering. Riksdagen avvisade regeringens budgetar och förslag gång på gång. Förra sommaren fälldes statsministern i en misstroendeomröstning. Och förra hösten valdes Magdalena Andersson till statsminister två gånger på en vecka.
Rädda för invandrare – eller för rasister
Det parlamentariska kaoset är en avspegling av ett samhällskontrakt som vittrar sönder.
Så har det inte alltid varit. Välfärdsbygget sedan 1930-talet har gjort Sverige och de andra nordiska länderna starka, och vi toppar fortfarande världens rankinglistor på snart sagt varje område. En viktig faktor bakom vår höga levnadsstandard är att människor i Sverige brukar lita på varandra.
Men nu har oron och rädslan börjat breda ut sig. Under valrörelsen har svenskarnas syn på framtiden blivit allt mörkare, enligt färsk statistik från Kantar Public/Sifo.
Vissa är rädda för invandrare. Andra är rädda för dem som är rädda för invandrare. Många är rädda för klimathotet. Alla är rädda för kriget och inflationen.
Sverigedemokraterna har varit skickliga på att profitera på denna oro och rädsla. Polariseringen av svensk politik är ett faktum.
Ojämlikheten sliter sönder Sverige
Bakom konflikterna om migration och mångkultur ligger något mycket större. En utbredd känsla runt om i Sverige av att vara övergiven.
Stora delar av Sverige har satts på undantag och förlorat samhällsservice steg för steg. Allt mer har lagts ut på en marknad, men utan att kunna leverera där köpkraften är svag. Svensk glesbygd har dragit det kortaste strået.
Klasskillnaderna har ökat i fyrtio år. Snabbare under borgerliga regeringar, långsammare under socialdemokratiska, men trenden är obeveklig.
Vi har gått från ett folkhem präglat av jämlikhet till ett samhälle där vissa dragit ifrån, och lämnat alla andra efter sig. Och den gamla drömmen om ett liv i värdighet och solidaritet har ersatts av ett samhälle med konkurrens och utslagning.
Alla ska med är en sedan länge bortglömd paroll.
Läk ihop Sverige igen
Ingen vet hur lång tid det kommer ta innan Sverige får en ny regering. Men oavsett vem som blir statsminister och på vilket mandat så är uppdraget betydligt större än att genomföra sitt regeringsprogram.
Det är att börja processen för att läka ihop Sverige igen. Menar man allvar med ett sådant projekt, måste fokus ligga på att öka jämlikheten och stärka samhället i hela Sverige.
Från norr till söder. Från byar och bruk till städernas höghus och villamattor.
Annars kommer de krafter som lever på hatet bara att fortsätta växa sig starkare.