Rom en rödgrön stad
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-11-16
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Röda fanor, några med hammare och skära, fladdrar nedanför det mäktiga San Angelo-kastellet. De traditionella kommunisterna håller passande nog höstfest. Jag väntar på Walter Veltroni, sedan femtonårsåldern medlem av det stora riktiga kommunistpartiet, PCI. Partiet är numera socialdemokratiskt. Veltroni var en av de viktigaste nyskaparna, sedan den 27 maj är han borgmästare i Rom.
När större delen av Italien förvandlades till Berlusconi-land, så behöll den röd-gröna alliansen makten i huvudstaden.
Veltroni är inbjuden att debattera med dinosauriekommunisterna, han talar länge om Rom som en öppen, internationell stad. Rom samarbetar med World Social Forum, den globala organisationen som bekämpar världskapitalismens dominans. Nelson Mandela var den förste utländske besökaren på Veltronis tjänsterum. De talade om det nödvändiga samarbetet mellan den rika och den fattiga världens storstäder.
Borgmästarna, numera direktvalda, allierar sig i ett särskilt viktigt maktcentrum inom den röd-gröna sfären. Veltronis företrädare var Francesco Rutelli( de gröna), som 1993 slog ut högers gemensamme kandidat, postfascisten Fini, numera landets vice regeringschef.
Rutelli, som i dag är oppositionsledare, restaurerade Rom. Skar ner på den tunga korrupta administrationen, satsade miljardbelopp på kollektivtrafik, infrastruktur och upprustning både av stans antika klassiska centrum och av förorterna. Den höga arbetslösheten sjönk med några procent.
Veltroni berättar om sitt tio-punktprogram, som följer Rutellis. ”En stad–100 städer”, så sammanfattar han kampen mot segregationen. Medan Roms centrum avfolkas växer förorterna drastiskt och socialt okontrollerbart. De närmaste fem åren ska investeringar och reformer till en kostnad av 30 miljarder rusta upp förorterna, se till så att alla får el, rent vatten, fungerande kollektivtrafik och levande stadskärnor.
Förorternas fattiga kan bli skattebefriade. Också ungdomar och ensamstående föräldrar ska ges särskilt stöd.
Veltroni vill att lag och trygghet ska härska. Rom ska få en mängd nya kvarterspoliser och kvinnohusen ska bli betydligt fler och kunna fungera både som mötesplatser och för att skydda kvinnor mot våld.
Veltroni, angelägen att följa Rutellis gröna linje, kompletterar och gynnar den eldrivna kollektivtrafiken och tunnelbanan. Övergivna hus byggs om till parkeringsplatser.
Upprustningen av Rom finansieras delvis av privat kapital, delar av den sociala sektorn har lagts ut på privata entreprenörer. Facket har protesterat, inte mot själva principen, utan mot privatföretagens ofta usla arbetsvillkor och slappa hållning till arbetsmiljöfrågor.
Veltroni svarar praktiskt på kritiken: Privata företag som missköter sig kommer att stängas av.
Som i andra storstäder kan valparadoxen läsas ut i Rom. De rödgrönas väljare är tydligt överrepresenterade bland unga, högutbildade, personer i chefsställning, icke-praktiserande kristna och politiskt intresserade.
Högerpopulisterna, som styr Italien, vinner majoritet inom arbetarklassen, bland lågutbildade, hemmafruar, sådana som ser TV mer än fyra timmar om dagen och bland praktiserande katoliker och politiskt likgiltiga.
Det moderna, urbana Italien går mot vänster. Vänsterns traditionella väljare följer inte med.
Veltroni tycks vara på väg att fråga dem varför.