Betala sjuksyrrorna – så enkelt är det

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I går träffade parterna i den svenska vårdkonflikten medlarna igen. Det är andra gången den här veckan. Möjligen ett tecken på att samtalen efter snart tre veckors konflikt är på väg att komma igång.

Det är i så fall utmärkt. Den kommande veckan kan bli avgörande för hur konflikten utvecklas.

Nästa tisdag samlas Vårdförbundet till kongress. Förbundets extrakongress har redan underkänt ett förhandlingsresultat. Om ombuden möts till ordinarie kongress utan en lösning inom räckhåll kan det fördjupa motsättningarna. Då riskerar konflikten att bli lång.

Det avgörande hindret för en överenskommelse finns dock knappast hos medlarna, i Vårdförbundets kongresshall eller hos Sveriges Kommuner och Landsting på Södermalm.

Vårdkonflikten handlar om de vårdanställdas upplevelse av att det arbete de utför inte betalas efter förtjänst. Kraven på ett rejält lönelyft - för alla - har av allt att döma ett genuint stöd bland förbundets medlemmar.

De vårdanställda har dessutom ett massivt stöd från allmänheten. Det har inte ändrats av snart tre veckors strejk, trots att effekterna oundvikligen drabbar sjuka och gamla.

Därför måste en lösning av konflikten uppvärdera sjuksköterskor och andra vårdanställda, också om det innebär något högre skatter. Någon annan lösning finns inte.

Det är bara att betala, kommunalpolitiker.

Det hindrar inte att en uppgörelse skulle kunna skapa problem. Förra året förhandlades om avtal för i stor sett hela den svenska arbetsmarknaden.

Närmare tre miljoner löntagare fick sina löner och anställningsvillkor fastställda för de närmaste åren.

Om Vårdförbundet nu gör upp om betydligt bättre villkor riskerar det att skapa kompensationskrav, och leda till ett omfattande taktikspel i nästa förhandlingsomgång.

Det är den förbannelse som vilar över alla försök att förändra lönerelationerna mellan yrkesgrupper.

En sådan utveckling skulle vara förödande för hela samhället. Den är dock inte ödesbunden, och det är den övriga fackföreningsrörelsen som har nyckeln.

I förra årets avtalsrörelse visade LO att det faktiskt är möjligt att under ordnade former förändra lönerelationerna för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor. Det är nämligen precis det den så kallade kvinnopotten handlade om.

Det var ingen lätt process, och kvinnopotterna lär fortsätta att orsaka interna problem för LO länge än.

Men resultatet blev att kvinnor i affärer, på restauranger och i kommuner fick anständiga avtal. Och det kunde ske trots Svenskt Näringslivs motstånd och med andra facks motvilliga stöd.

En lösning av vårdkonflikten kommer att kräva något liknande, ett aktivt beslut om stöd från andra fackliga organisationer. Sjuksköterskor och andra vårdanställda måste helt enkelt få lyfta sina löner jämfört med andra. Och för att undvika en lönespiral måste andra löntagare acceptera den saken.