Löfven delar familjer med sina hårda tag
Det kan ha varit ett av valårets mest väntade besked. När migrationsminister Heléne Fritzon och statsminister Stefan Löfven kallade till presskonferens för att berätta om den socialdemokratiska migrationspolitiken var det ingen som väntade sig något annat än nya tuffa tag.
Precis så blev det också. De nuvarande reglerna - EU:s miniminivå - ligger fast. Dessutom ska polisen få större möjligheter att leta reda på asylsökande som fått avslag och kommuner förbjudas att betala ut försörjningsstöd till människor utan rätt att vara i landet.
Fler ska tas i förvar och tiden som måste gå innan det går att lämna in en ny ansökan fördubblas.
Ingen egen politik
Sverige kan inte ha en annan migrationspolitik än andra EU-länder, deklarerar Frizon.
Den restriktiva linjen ligger fast tills hela EU infört en annan politik. Ingen ser att det kommer att hända.
Det finns förslag som är rimliga, till och med viktiga. Dagens EBO-lagstiftning ska avvecklas. Med tanke på de problem, den sociala missär och de utmaningar dagens system skapar i vissa av landets kommuner behövs en ny ordning.
Socialdemokraterna vill dessutom begränsa möjligheterna till ”spårbyte”, alltså att en asylsökande i stället väljer att ansöka om uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Asylrätten ska inte blandas ihop med arbetskraftsinvandring.
Färre kommer
Ändå handlar dagens besked knappast om praktiska politiska utmaningar. Migrationsverkets prognos pekar på att det kommer 23 000 asylsökande i år. Ingen, utom möjligen Jimmie Åkesson, borde kunna säga att det skulle vara för många.
Att färre söker asyl i Sverige beror enligt myndigheterna inte heller i första hand på den avvisande svenska politiken. Det är resultatet av stängda gränser, i Europa och mot länder utanför EU.
Det går helt enkelt inte att komma hit, hur goda asylskälen än är.
Fritzon och Löfven sänder politiska signaler. Och priset är till exempel ett fortsatt stopp för familjeåterföreningar, något som inte bara är ovärdigt utan som dessutom effektivt bromsar integrationen.
Ännu tokigare är förstås idén att stänga ute barn från skolan.
Sverige kan kanske inte ha en migrationspolitik som i grunden skiljer sig från vår omvärlds. Men vi behöver inte utmärka oss genom att lägga oss på den absoluta miniminivån. Och vi borde aldrig villkora rätten att söka asyl.