Operaälskaren som hotar Berlusconi
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-04-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
ROM Beväpnad polis och militärfordon övervakar italienska landsorganisationen CGIL:s huvudkontor, en sliten byggnad på Corso Italia i Rom.
Medan en helgsömning vakt kontrollerar mitt ID läser jag fackets affischer: Generalstrejk den 16 april. Lika rättigheter för kvinnor. Arbetsrätt och demokrati åt alla. Solidaritet med invandrare och flyktingar.
Gianni Principe, CGIL:s Europaexpert, sitter framför en väldig målning av en kvinnlig stålarbetare. Han bläddrar fram argument: "Se här. Arbetsrätten har inte alls minskat nyanställningarna. Tvärtom, inget land inom OECD har ökat sysselsättningen lika snabbt som Italien. Bortåt 400 000 nya jobb under förra året, mest i servicesektorn".
Om Berlusconis skäl att slopa paragraf 18, som förhindrar oskäliga avskedanden, handlar om makt, om att kommersialisera arbetsmarknaden, säger Principe: " Det uppdraget fick han av Confindustria, näringslivets eller snarare storbolagens mäktiga organisation."
Om två veckor genomför de tre landsorganisationerna en generalstrejk på åtta timmar (den längsta på tjugo år) för att försvara de fackliga fri- och rättigheterna. "Vi kommer aldrig att förhandla om paragraf 18", försäkrar Principe. Han berättar att italienska facket fått starkt stöd av europeiska organisationer. Särskilt från brittiska TUC, starkt provocerad av Tony Blairs allians med Berlusconi. "Också mycket positivt att de nya sociala rörelserna står bakom oss."
Fackens nästa stora projekt gäller försvar av invandrares och flyktingars rättigheter, så systematiskt undertryckta av högerregeringen.
Jag frågar om Sergio Cofferati, den närmast dyrkade CGIL-ledaren, kommer att bli oppositionsledare när hans fackliga mandat går ut nu i juni. Cofferati, snarlik den svenske försvarsministern, har varit facklig aktivist i över trettio år. Under hans åtta ordförandeår har medlemssiffrorna inom CGIL för första gången på länge pekat uppåt. Politiskt finns Cofferati i vänsterdemokraternas radikala falang. Den förlorade partiledarstriden i höstas. Han är en mild, resonerande talare. Hans tilltal skiljer sig märkbart från de operatenorer han ägnar sin fritid åt. Han lyssnar på Verdis musik men bär en förnäm fransk orden.
- Jag hoppas Sergio ställer upp, säger Gianni Principe.
Cofferati bär tydligare än någon annan upp oppositionen mot Berlusconi-styret. Mot regeringschefens maktimperium står bortåt tio miljoner fackmedlemmar, ett väldigt men heterogent civilt samhälle. Sedan en tid tillbaka konstrueras en rörelse för "civilt motstånd" mot Berlusconis maktapprat och för demokratin. Tiotusentals har redan skrivit på uppropet.
I slutet av maj komer ett test på maktförhållandena i Italien. Då hålls lokala val. Valen kan kanske också bestämma Cofferatis framtid. Cofferati grubblar vidare, kanske till musik från en av Verdins operor: Ödets makt.