Hur säkra blir vi med Leijonborg?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-29
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Dra bort era trupper från de muslimska länderna så utför vi inga attentat i Europa. Inspelningen, som tillskrevs Usama bin Ladin, dök upp i april förra året. Hotet väckte med rätta hårda reaktioner.
Direkt efter det blodiga dådet i London ställdes ett nytt ultimatum. Denna gång av Abu Hafs al-Masfri-brigaderna. Italien, Danmark och övriga EU-länder manades lämna Irak före 15 augusti.
Jag vet lika lite som de flesta andra vad som låg bakom bomberna i London, även om mycket talar för en koppling till terrornätverk som al-Qaida. Kanske får vi större klarhet när misstänkta nu förhörs.
Inte heller vet jag hur de nya hoten ska bedömas. Abu Hafs al-Masfri-brigaderna har tagit på sig ansvaret för många verkliga och påstådda dåd, däribland elavbrottet i nordöstra USA hösten 2003. Klart är i alla fall att Italien, Danmark och flera andra länder höjt sin beredskap.
Däremot förvånas jag över bristen på säkerhetspolitisk debatt efter Madrid och London. Sverige är med i EU, där länderna lovat försvara varandra även militärt. Vi deltog inte i kriget mot Irak, men svensk trupp finns i Afghanistan. Om tre år ska en nordisk snabbinsatsstyrka stå redo att sättas in på EU:s uppdrag.
Att delta i internationella militära insats-er ökar risken för terrorangrepp, menar regeringens försvarsberedning. Bombdåden i Spanien och Storbritannien tycks bekräfta tesen.
Det betyder naturligtvis inte att politiken ska styras av hot från nätverk som mördar oskyldiga. Sverige ska delta aktivt i internationella fredsinsatser på det sätt vi själva avgör. Men vi måste vara förberedda på en ny säkerhetspolitisk situation.
Folkpartiet försökte använda terrordåden för att ta snabba partipolitiska poänger. Lars Leijonborg stormade mot regeringen samma dag som London var i chock. Han krävde att militär ska få sättas in inom Sveriges gränser för att möta de nya hoten.
Lars Leijonborg talade däremot inte så högt om vilken utrikespolitik den borgerliga alliansen tänker föra vid ett regeringsskifte.
Folkpartiets vice ordförande Jan Björklund ville ha ett snabbt besked hösten 2002. Regeringen måste säga ja till USA:s begäran om svensk militär i ett krig mot Irak, förklarade han. FN-godkännandet var inget problem. Lyckligvis lyssnade inte Göran Persson på det örat.
Folkpartiet vill ha ett snabbt svenskt medlemskap i Nato, som skulle knyta oss nära till USA:s utrikespolitik. Maud Olofsson står för en annan linje. När centerledaren framträdde i Almedalen talade hon om fattigdomen som en av terrorns rötter. Hur alliansens säkerhetspolitik ser ut är höljt i dunkel.
Att förbättra krisberedskapen är viktigt redan nu. Räddningstjänst och sjukvård behöver extra resurser, de centrala myndigheterna måste samarbeta bättre.
Om folkpartiets linje ska gälla blir behovet ännu större. Alliansen måste redovisa vilka omställningar det innebär för det svenska samhället och hur de ska genomföras.