Världen har sått vind och skördar storm
Bilderna från Palestina strålar vanmakt, och sorgen över ett folk vars hopp om en framtid håller på att släckas.
Som tv-bilderna av den maskerade unge Hamassoldaten som skriker ut sin vrede. Som den sextonårige unge man som trotsade rädslan och demonstrerade för fred, bara för att dö av en kula. Eller som bilderna från sjukhus där spädbarnen skadats av exploderande granater.
Sorgen speglas i hämndaktioner och i kommentarerna från desperata politiker, i praktiken berövade varje möjlighet att styra utvecklingen. I beslut om undantagstillstånd och talet om ett osannolikt nyval.
När president Abbas i torsdags upplöste regeringen bekräftade han ett redan genomgånget haveri.
Den tidigare finansministern Salam Fayyad fick uppdraget att bilda regering. En omöjlig uppgift.
Ett fångläger. Så beskriver den svenske utrikesministern Carl Bildt den Gazaremsa som än så länge är tragedins huvudscen.
Ockupation, förtryck, fattigdom och isolering. Så stavas förklaringen till den vanmakt som nu exploderar.
Med politisk isolering, indraget bistånd och strypt handel har omvärlden – och ockupationsmakten – försökt manipulera utvecklingen.
Politiskt har den valda regeringen isolerats. Militärt har presidentens styrkor kunnat räkna med stöd.
I årtionden har det palestinska folket svikits av världssamfundet som avfärdat kraven på en nation som ett flyktingproblem, av de arabiska grannstater som ställt sina egna intressen i första rummet och av ockupationsmakten som fortsatt bosättningspolitiken.
Nu sviker också de egna ledarna.
Resultatet syns som blodpölar på Gazas gator.
Ett våld utan slut, och ett hat underbyggt med anklagelser om samarbete med ockupationsmakten. Förutsättningar för just det slags internationell terrorism som palestinska grupper länge avhållit sig från, omvärldens terrorstämplar till trots.
Världen har sått vind, och skördar storm.
Israel har föreslagit en internationell styrka. Inte för att bidra till uppbyggnaden av ett fungerande samhälle i Palestina, eller för att skydda civilbefolkningen.
Den internationella styrkan skulle hjälpa till att bevaka Gazaremsans södra gräns, den mot Egypten. Lägret ska stängas.
Samtidigt lovar den amerikanska regeringen till sist stöd till palestinierna, men bara om det senaste valets segrare Hamas stängs ute.
Internationellt engagemang på de villkoren vore ännu ett svek, och riskerar att skapa ny bitterhet
Det palestinska inbördeskriget har inga vinnare. Israel kan räkna med fortsatt våld. Inga gränser eller murar i världen kan hålla hat och desperation ute.
Ledningarna i Hamas och Fatah har helt förlorat sin auktoritet. I?dag kan sannolikt ingen längre kontrollera våldet.
Vapen, ämnade för befrielse vänds mot bröder, och mödrar tvingas begråta sina stupade söner.
Ändå är de största förlorarna alla de civila palestinier som bara önskar en vardag i fred och oberoende. Och som nu ser den drömmen förblöda i smutsen på Gazas gator.