Bostadsmarknaden cementerar klyftorna
15 år på existensminimun för att få tillräckligt till kontaktinsatsen för ett lägenhetslån. En månadshyra på över 10 000 kronor för en etta. Vardag för bostadssökande enligt den rapport myndigheten Boverket nyss publicerat om andrahandsmarknaden i Sverige.
Hyran har stigit med 80 procent
Alla som gjort resan att flytta från en mindre ort till storstaden har upplevt stressen och pressen av att leta efter boende. Det är illa överallt i landet men värst i Stockholm. Det ser inte heller ut att bli bättre. Mellan 2009 och 2017 har andrahandshyran för en bostadsrätt stigit med över 80 procent. I dag kan det vara betydligt dyrare att hyra i andrahand än i förstahand. Till Sveriges Radio berättar den bostadssökande Malin Bjelke om hur det kan se ut.
– Det var en större lägenhet med flera rum och vi delade två personer på ett rum på 16 kvadrat. Och delade kök och badrum med fem andra. Och det betalade vi 8 000 för, säger hon.
Kritikerna fick rätt
Det låter som en berättelse om hur Sverige var förr, med trångboddhet och dålig standard. Nu syns effekten av den avreglerade hyressättningen, att det inte byggs tillräckligt med hyresrätter och en otydlig lagtolkning.
Något som visserligen ledde till att fler hyrde ut sina bostäder, men kritikerna fick också rätt i sina farhågor. Hyresnivåerna har skenat och maktförhållandet har snedvridits där hyresvärdarna har envälde. Betala vad vi begär eller bo någon annanstans.
Möjligheten till att få en bostad är ojämlik, där de mer välbeställda har både enklare att låna, köpa och hyra bostäder än andra. Men även när man fått en bostad så cementerar den höga hyran skillnaderna mellan människor. Inkomsterna hänger inte med hyrorna på andrahandsmarknaden, lönen går till att betala hyran och inte mycket mer. De som är fattiga förblir fattiga.
Alla som bor i andrahand och vet att de betalar mycket mer än vad förstahandshyran är borde anmäla sin hyresvärd till hyresnämnden. Då kan man inte bara få rätt till nedsatt hyra utan också ge staten mer underlag så de kan sätta tydligare ramar för vad som ska gälla vid hyressättning. För dessa ramar saknas i dag och behövs mer än någonsin. Ingen ska behöva leva på existensminimum för att kunna ha ett eget boende.