Hårt jobb väntar på den nya LO-toppen
Att hålla samman förbunden är viktigast
Att LO skulle få en kvinnlig ordförande har stått klart ett par månader. Att ledningen för organisationen kommer att bestå av tre kvinnor och en man blev mer eller mindre klart i veckan.
Beslutet fattas av den digitala kongressen i juni, men fackliga kongresser är sällan scenen för palatskupper. Valberedningen brukar få igenom sitt förslag.
Allt talar alltså för att Susanna Gideonsson, Therese Guovelin, Lisa Bengtsson och Torbjörn Johansson kommer att leda LO. Det är inget litet ansvar. Fackföreningsrörelsen står inför stora utmaningar.
Låt oss peka ut de närmaste.
LAS-förslag på väg
Om en dryg vecka kommer den statliga utredningen om LAS, lagen om anställningsskydd. Förslagen skulle, om de genomförs, öka otryggheten för många anställda. De skulle dessutom innebära en ovälkommen politisk inblandning på arbetsmarknaden. Det är innebörden i januariavtalet.
En överrenskommelse mellan fack och arbetsgivare är en väg ur problemet. Frågan är om det är möjligt?
LO-förbunden har varit djupt oeniga.
Å andra sidan får Torbjörn Johansson enligt förslaget nytt förtroende. Kanske betyder det att det finns hopp om en uppgörelse. Som avtalssekreterare har han haft ansvar för de förhandlingar som förts.
Tuffa förhandlingar
Den riktigt stora prövningen kan dock bli en annan. Till hösten ska de uppskjutna löneförhandlingarna börja igen. Mycket talar för ett kort avtal. Kristider, vikande konjunktur och arbetslöshet kan få den effekten.
Det innebär att den nya ledningen, utan representanter för industrins fack, ganska snart kan stå inför uppgiften att samla förbunden.
Senast misslyckades det, och det lär inte bli lättare. Men enigheten är viktig. LO:s samordning är en byggsten för hela arbetsmarknaden. Och den är ett värn mot ännu större press på lönerna i utsatta branscher.
Det är inget litet jobb som väntar Gideonsson och de andra.