Jobbavdrag minskar inte barnfattigdom
I veckan påstod den moderata riksdagsledamoten Jan Ericson att forskning visade att jobbskatteavdraget minskat barnfattigdomen. Med inte mindre än tretton procent, en häpnadsväckande prestation. Borgerliga företrädare slog sig för bröstet, inte minst den moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten.
Ericson hade beställt en undersökning från Riksdagens Utredningstjänst (Rut). Rut levererar högkvalitativa utredningar enligt de kriterier som riksdagsledamöterna sätter upp. Och det var i kriterierna som det krånglade.
Allt utom skattesänkningen var nämligen borträknat. Nedskärningarna i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna som finansierade jobbavdraget fick Rut inte räkna med, enligt Moderaternas instruktioner. Ändå drabbar just dessa nedskärningar just de fattigaste familjerna. Utredningen säger alltså ingenting om verkligheten, vilket utredarna också skriver.
”Det går inte att dra några säkra slutsatser om avdragets inverkan på barnfattigdomen”, står det i Ericsons eget underlag.
Kanske var det skälet till att han valde att hålla den för sig själv när han skickade sitt pressmeddelande.
Rotar man vidare i underlaget finner man att Ericson beslutat sig för att tala om absolut fattigdom. Håller man sig till den gängse etablerade relativa fattigdomen har jobbskatteavdraget faktiskt ökat barnfattigdomen. Det står i Ruts rapport.
Rädda Barnens utredning är desto tydligare: Barnfattigdomen ökar.
Och allvarligt talat. Fredrik Reinfeldts hela politiska gärning bygger på jobbskatteavdraget. Om skattesänkningarna verkligen hade minskat barnfattigdomen med svindlande tretton procent, skulle inte den framgången ha framförts av statsministern?