Tv flyttar ut på nätet – var är politikerna?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-17
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På stormarknaden i söndags såg jag en pappa neka sin son en Action man, plastdockan som man kan leka krig med. Den lille killen skrek och grät hela vägen till kassan.
Hemma fylls önskelistorna av prylar från reklamsnuttarna i TV 3 och Kanal 5. Barn är konsumtionens nya motor, tv-reklamens köptryck stenhårt.
Tiden går fort.
Härom dagen rotade jag bland gamla EU-papper och råkade hitta en finstilt text från 1997. Ministerrådet hade just enats om ändringar av direktivet Television utan gränser. Sverige accepterade beslutet efter lång vånda, men förklarade tappert att det inte skulle påverka våra reklamregler.
Det blev tvärtom. Sverige tog aldrig strid i EU-domstolen för att hindra tv-reklam till barn. Regeringen har i stället drivit ett förbud inför översynen av EU-reglerna. Hittills utan framgång.
Nu förs striden på en ny arena. Internet och mobiltelefoni bryter gamla teknikgränser. Tv går att se via datorn eller telefonen.
Lobbyisterna i Bryssel har gott om jobb. Vilka regler ska gälla i morgondagens tv-värld? Fri konkurrens, säger de privata bolagen och går till EU-kommissionen för att klaga på public service.
Den tyska tv-marknaden är Europas största. Allmännyttiga ARD och ZDF är därför en tydlig måltavla. EU-kommissionen granskar nu om de ska få satsa licensmedel på att utveckla sina nätsidor.
Ett nej skulle få långtgående effekter. Sveriges Television, BBC och andra public service-kanaler tappar ytterligare mark. Framtidens tv blir ännu mer beroende av reklam, det kommersiella trycket allt hårdare.
Dessutom är starka public service-bolag en viktig skillnad mellan de demokratiska systemen i Europa och i USA. Hittills har de varit en europeisk motkraft mot fenomen som amerikanska Fox News kritiklösa stöd till Irakkriget eller miljarderna i politisk tv-reklam.
Nu har den tyska regeringen vaknat. EU har tidigare sagt att tv och radio i allmänhetens intresse inte ska omfattas av konkurrensreglerna. Tyskland kräver att det uttalandet vidgas till internet och annan digital teknik.
I går debatterade EU:s kulturministrar frågan. De var överens om att det är viktigt med public service och att länderna ska få bestämma själva över finansieringen. Däremot var det få som stödde Tysklands förslag om en bindande resolution.
Leif Pagrotsky var inte på plats. Sveriges nyblivne kulturminister kan knappast lastas för att regeringens linje varit tvekande. Tyskarna har rätt i princip, heter det, men vi måste avvakta vår egen utredning om public service.
Däremot kan Leif Pagrotsky fråga sina förhandlare vad försiktigheten tjänar till. EU väntar inte på att Sverige ska bestämma sig. Den inhemska debatten om finansieringen av public service borde inte hindra ett klart besked i grundfrågan.
Skyddet av public service måste gälla även på internet, utan juridiska tvetydigheter. Regeringarna borde satsa mer på att utveckla public service-bolagen, i stället för att abdikera i den fria konkurrensens namn.