Vi har besegrat terrorn tidigare

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det finns en fortsättning och en framtid för demokrati och öppenhet

helskärm

I augusti 2001 klev jag in på Aftonbladets redaktion och började arbeta. Bara en dryg månad senare såg jag - som så många andra - när det United Airlines Flight 175 i direktsändning rammade det norra av de båda tvillingtornen i World Trade Center.

Då brann redan det södra tornet sedan en halvtimme. Det tog en stund att inse att världen sett ett terrorattentat i en hittills okänd skala.

En ledarskribents arbete handlar om att följa och kommentera nyhetsflödet och samhällsförändringar. Det är ingen överdrift att säga att det där ögonblicket den 11 september 2001 har präglat precis de sakerna ända sedan dess.

Vi har skrivit spaltmeter efter spaltmeter om terrorattentat, och om effekterna av terrorn.

Den 11 mars 2004 dödade bomber som militanta islamister placerat ut på pendeltåg i Madrid mer än 190 människor. Över 2 000 skadades. Ett terrordåd som fick nästan lika fasansfulla konsekvenser som attentaten i fredags.

I juli 2005 exploderade en serie bomber i Londons kollektivtrafik. Tre tunnelbanetåg och en klassisk dubbeldäckare drabbades. 56 personer, inklusive de fyra självmordsbombarna, dödades.

Tre år senare, i november 2008, angreps Bombay på ett sätt som påminner om attentaten i fredags. Tio gärningsmän i en serie synkroniserade attacker mot järnvägsstationer, hotell, restauranger och ett judiskt kulturcenter. Automatvapen, sprängladdningar och självmordsbälten, precis som i fredags.

Så där skulle det kunna fortsätta. Nairobi, Charlie Hebdo och Köpenhamn. Och då har vi ändå inte med ett ord berört bomber och terror som drabbat människor i Mellanöstern eller kring Afghanistan. Vi har inte nämnt försöket till självmordsattentat under julhandeln i Stockholm 2010 eller terrorister med andra ideologiska motiv än militant islamism, som Anders Behring Brevik, Peter Mangs eller Dylann Roof.

Det kan sägas, måste kanske sägas, att effekten av terrorn ofta har blivit precis den terroristerna måste ha hoppats på. Idealet om ett öppet och inkluderande rättssamhälle har suttit trångt de senaste fjorton åren och det går en direkt linje från president Bush krig mot terrorn till fredagens massaker i Paris.

Men efter snart 15 år på den här ledarsidan tror jag det också finns något annat som måste sägas, inte minst nu när Frankrike och hela den civiliserade världen befinner sig i sorg och chock. Vi har gått igenom det tidigare, och kunnat gå vidare. Det finns en fortsättning och en framtid för demokrati och öppenhet.

Terroristerna kan inte vinna om vi inte låter dem vinna.

Ingvar Persson