Åskådaren

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

6 MAJ 2009. Fiatchefen Sergio Marchionne har just köpt in sig i Chrysler som nu kämpar för sin överlevnad i amerikanska konkursdomstolar.

Det hindrar inte Marchionne från att presentera nya planer. Nu handlar det om de europeiska delarna av GM, framför allt Opel men också Saab i Trollhättan. Entusiasmen är inte att ta miste på.

Fiats shopping­runda ger en aning om de strukturförändringar som branschen står inför. Men den visar också något mer. Den centrala roll politiken och politiker kommer att spela under den omvandlingen.

Beordrades av Obama

Affären mellan Fiat och Chrysler beordrades mer eller mindre fram av president Obama. Samarbetet gjordes till ett villkor för fortsatt statligt stöd, absolut avgörande om Chrysler ska överleva.

I måndags besökte Marchionne Tyskland för att övertyga näringsminister Karl-Theodor zu Guttenberg om samgåendet. Marchionne passade också på att träffa den socialdemokratiske kanslerkandidaten Franz-Walter Steinmeier.

Precis som i USA handlar det om pengar. En rekonstruktion av GM:­s europeiska verksamhet kommer att vara beroende av statligt, tyskt, stöd.

Medan regeringar i USA, Tyskland och Frankrike engagerat sig i omstruktureringen av fordonsindustrin har den svenska näringsministern Maud Olofsson valt att hålla ett betryggande avstånd till industrin. I praktiken har hon dömt ut försöken att rädda Saab.

”En ny svensk modell”

Däremot fortsätter Centerledaren sitt korståg mot anställningstryggheten, främst i mindre och medelstora företag. Olofsson talar nu om ”en ny svensk modell” på arbetsmarknaden. I klartext handlar det om arbetsgivarens rätt att godtyckligt bestämma vem som förlorar jobbet.

Socialdemokratisk näringspolitik har ofta, ibland med rätta, anklagats för att inte ta hänsyn till de mindre företagen. I dag har Sverige en regering som saknar intresse för, och förmåga att hantera, de större företagens problem. Och det mitt i den djupaste internationella krisen i modern tid.

Bilindustrin är bara det mest uppenbara exemplet på Maud Olofssons misslyckanden med industripolitiken.

Resultatet syns i statistiken. En sammanställning från TT visar att de tjugo största företagen på börsen ensamma gjort sig av med över 30?000 anställda, och fler avskedanden väntar.

Beroende av varandra

Men resultatet syns också i orderböckerna hos alla de mindre företag vars uppdrag kommer från de tunga exportindustrierna. Och resultaten syns i kommunernas skatteinkomster. Industri och välfärd är beroende av varandra.

Från Trollhättan har kommentarerna till Fiats intresse varit svala. Affärsplanen talar om att utvecklas som eget märke, och enligt ledningen på Saab finns det investerare som ser möjligheter för företaget.

Men utan ett statligt engagemang kommer det inte att fungera.

IP