Efter sin död blir tiggaren människa
Sverige får hård kritik i Amnesty-rapport
Hur hanterar vi hjälpbehövande människor som kommer till Sverige? Vad gör vi om de kommer hit för att sitta vid vägkanten, eller utanför en butik, och be om en slant?
”Ett B-52 plan så är problemet löst” skrev SD-politikern Nils-Eric Johansson från Vimmerby om den romska boendeplatsen i Borås. Han dömdes 2015 för hets mot folkgrupp, för förslaget att hantera tältlägret med ett bombplan, och lämnade partiuppdraget.
Nya attityder sipprar långsamt in i ett samhälle. Hatsajterna jobbar på bred front, med budskap som vill få dig att glömma att de som sitter vid trottoarkanten är människor. Att kalla de hitresta från Rumänien för EU-migranter väcker ilska i de forumen. Där vill man inte höra talas om personer som lever i yttersta armod, som haft usla valmöjligheter i ett land där romer tillhör samhällets mest diskriminerade grupp. Mänskliga rättigheter finns inte med i bilden, för de har inga. Inget skyddsnät tar emot.
De skygglapparna finns på bred front. Enbart om man låtsas att människor inte är människor så kan man tolerera de förhållanden som Amnesty International nu beskriver i en skarpt kritisk rapport.
Ett liv i misär
Organisationen har följt och djupintervjuat 58 EU-migranter som kommit till Sverige från Rumänien, och som försörjer sig genom att tigga eller samla tomburkar. Rapporten visar på ett liv i fullkomlig misär.
– Många sover under broar, i bilar när det är minusgrader, i hemgjorda skjul, i tält i skogen. Sen har vi sett att människor inte har tillgång till rinnande vatten och toaletter och att de inte har möjligheter att få vård, säger Johanna Westeson, jurist och sakkunnig i diskrimineringsfrågor hos Amnesty International, till Svt. Hon är också den som ligger bakom rapporten.
Sverige bryter mot FN:s konvention från 1971 om mänskliga rättigheter, menar Amnesty International.
– Sverige har bindande åtaganden enligt mänskliga rättighetskonventioner. Tak över huvudet är så centralt för mänsklig värdighet så där måste Sverige se till så alla har tak över huvudet, även de som inte är svenska medborgare. Och det finns en tendens att ducka för det ansvaret i Sverige när det gäller den här gruppen, säger Johanna Westeson vidare.
Det talas om förbud, om fängelse och böter. Som att straff skulle hjälpa mot fattigdom. “Tiggare” är en grå, anonym massa, till dess att man kallar dem vid namn. Ett sådant är Gica – Gheorge Hortolomei-Lupu, som blev 48 år.
Han var rumän, pappa, före detta typograf. I augusti hittades han död i Smedbyparken i Huskvarna. Just nu utreds en 16-årig pojke för mord. Två tonårspojkar, 14 och 16 år gamla, misstänks ha misshandlat Gica med olika tillhyggen, innan han slutligen sparkades till döds. Dödsmisshandeln filmades, som underhållning. Ett mord som föregicks av månader av trakasserier, där tonåringarna har förföljt och plågat Gica. De kallade honom “Råttan”. Först när en människa inte ses som en människa, är något sådant möjligt.
Pengarna strömmade in
Efter Gicas död hölls en manifestation i Huskvarna, som hedrade hans minne under parollen “Allas lika värde”. Över 130 000 kronor samlades in till Gicas begravning i Rumänien. 30 000 kronor hade räckt, men pengarna fortsatte strömma in. Överskottet fördelas nu vidare.
Det man glömmer i sammanhanget, det är att Gica bodde i Huskvarna i flera år, under omänskliga förhållanden. Han försörjde sig på diverse ströjobb och genom att tigga. Sov ofta i en park, under ett betongfundament, eller i ett skjul. Socialförvaltningen gjorde ingenting. Gica beskrivs av Huskvarnabor som tillbakadragen och vänlig, att han ofta svarade “No problem, no problem” på frågor om hur han mådde. Men visst fanns där problem. Visst finns nu problem för de EU-migranter som befinner sig i Sverige. Möjligheten till tak över huvudet måste finnas där. Vi som land kan inte låtsas att det inte handlar om människor, för mänskliga rättigheter börjar inte vid medborgarskap.
Avhumanisering är en farlig rörelse utför. Gica kommer för alltid påminna oss om det.