Ulf Kristersson är inte någon Trump
I dramatiken på valnatten föll allt det där samman
Med häpnad följer världen det amerikanska valets efterspel. En politiker som vägrar erkänna sig besegrad trots klara siffror. En president som talar om valfusk och som inte verkar förstå att hans tid i Vita huset går mot sitt slut.
Det ser ut som vansinne. Ändå borde vi inte vara så förvånade. Politiker vars verklighetsuppfattning tagit allvarlig skada av en valförlust finns på närmare håll.
Tänk bara på Ulf Kristersson efter valet för två år sedan. Moderatledaren hävdade nästan desperat att han måste bli statsminister eftersom 143 riksdagsmandat på något sätt var fler än 144.
På Svenska Dagbladets ledarsida räknar man fortfarande på samma sätt. Det är mer tragiskt än komiskt.
Talade inte om fusk
Nu är Kristersson ingen Trump. Han påstod inte att tusentals valförrättare och rösträknare hade fuskat. Han påstod inte att han utsatts för en konspiration eller att valet skulle ha varit riggat.
Ulf Kristersson försökte sig kort sagt inte på en statskupp.
Dessutom var det lätt att genomskåda moderatledaren. I tanken hade Kristersson redan flyttat in i Sagerska palatset eftersom han förväntade sig Jimmie Åkessons uppbackning.
Visst, han hade gång på gång försäkrat att Sverigedemokraterna inte skulle få inflytande. Och visst, Annie Lööf och Jan Björklund hade gått ännu längre. Men Kristersson räknade ändå tyst med SD:s stöd i sin strävan efter statsministerstolen.
Fast just det kunde han inte säga, och i dramatiken på valnatten föll allt samman. Det är klart att han blev sur och det har inte gått över.
Inte riktigt farligt
Kristerssons märkliga matematik skapade dålig stämning mellan allianspartierna och bidrog en smula till Sverigedemokratisk självömkan. Men verkligt farligt blev det aldrig. Det kan däremot Donald Trumps vevande vara.
Inte därför att de amerikanska institutionerna riskerar att bryta samman. Alla röster kommer att räknas, och på sina håll räknas igen. Domstolarna kommer att pröva anklagelser om fel. Några kommer att behöva rättas till.
När allt det där är gjort kommer Joe Biden att sväras in som USA:s 46:e president.
Faran med det som händer nu är att fler människor i USA tappar tilltron till systemet och institutionerna. Att myter om fusk och stulen makt etablerar sig fastare i nätets ekokamrar. Den perfekta myllan för nästa Trump.
Någonstans i vansinnet är det antagligen precis vad mannen i det ovala rummet vill.
Varför har politiker så svårt att acceptera förluster? Och vad borde vi i Sverige lära oss av motsättningarna i USA? Chatta med Ingvar Persson. Chatten startar klockan 09.00 men det går bra att kommentera redan nu.
Denna chatt är stängd.
Hej Lotta.
Jag tror det är många världen över som känner som du.
Och det blir Lotta som får sista ordet i dag. Jag vill ännu en gång tacka alla som deltagit med frågor och synpunkter. Ni bidrar till ett politiskt samtal. I dessa dagar är det kanske det viktigaste man kan göra.
Vad hände med att tjäna folket? Trump har skott sig och de sina. Som många av hans republikanska uppbackare nu resonerar, så är det bara de som är folket, dvs de som räknas. Makthunger och naken girighet har blivit ledstjärnor, inte konstigt många på högerkanten hyllar och vill ha det så även här. Fint se Biden tala, en politiker som begriper att en president skall tjäna landet - när blev det svaghet och Trumps vidriga fasoner ansedda som styrka och något eftersträvansvärt? Upp-och-ner-vända världen! Djupt stötande och oroande :/
Lotta11 nov 2020Hej Christopher.
Visst skulle det politiska samtalet ibland tjäna på en mindre konfrontativ ton. Kanske gäller det till om med somliga texter från Aftonbladets ledarredaktion. Å andra sidan måste det ju vara möjligt att belysa intressekonflikter utan att samhället faller isär.
Sverige har rätt mycket att lära både av USA och historien. Varken Ulvskogs "statskupp" -76 eller Palme -79 var exempel på att glatt gratulera motståndaren till segern. Polariseringen i USA har gått ännu längre än här men mycket vore vunnet om vi inte tillskriver motparten onda avsikter utan snarare debatterar efter modellen "Du vill nog väl men det fungerar inte eftersom...". Här kan många bättra sig, inklusive AB ledarsida. Jag tror att sociala medier förstärker polariseringen eftersom de skapar bubblor av likasinnade och gör det svårare att förstå hur motparten tänker - oavsett egen åsikt!
Christopher11 nov 2020Hej Ola.
Du har en poäng i att det finns en auktoritär våg över världen, även om jag tror att vi ska akta oss för att jämföra USA med Ryssland.
Att förbjuda sociala medier låter inte som en bra idé. Att försvara fri och oberoende journalistik är däremot livsviktigt för demokratin. I alla fall om du frågar mig.