Ledarna måste leva som de lär
Populisterna jublar när politikerna coronafelar
Under måndagen extrainkallades riksdagen för behandling av pandemilagen. Kanske har det aldrig brådskat så innan en lag ska antas och träda i kraft.
Inte bara för att smittspridningen måste minska, och det snabbt.
På sikt riskerar också förtroendet för samhället att urvattnas om inget görs för att öka efterlevnaden av restriktionerna.
Särskilt viktigt är det sistnämnda i ljuset av de påkomna ledarna som gått emot rådande rekommendationer.
Först var det Morgan Johanssons mellandagsshopping. Sedan kom nyheten om Stefan Löfvens besök i Gallerian innan jul.
När sedan MSB:s generaldirektör Dan Eliasson efter hemfärd från Kanarieöarna förklarar att resan var nödvändig kan den svenska coronamodellen slutligen sägas ha spelat ut sin roll.
För efter Eliassons slirning går det inte längre att motivera folk att följa rekommendationer byggda på subjektiva bedömningar.
Politiker och generaldirektörer behöver vara goda förebilder, i alla lägen men särskilt i tider av kris.
Bevisligen hade den lärdomen inte riktigt sjunkit in tidigare, men nu behöver den ha gjort det.
Landets ledarskap bygger på folkets förtroende. Den törn som tilltron nu fått måste återuppbyggas och det snart.
Annars vet populisterna att utnyttja situationen. De gnuggar sina händer i det gyllene läge de ser framför sig, helt redo att vinna mark i ökat politikerförakt och mer utbredd aversion mot etablissemanget.
Hur sannolikt är det att Sverigedemokraterna kommer missa tillfället att göra väsen av ministrarnas coronafel i nästa valrörelse?
Nu gäller det att hålla sans och fokusera på sådant som faktiskt gör skillnad.
På att få ner smittspridningen. På att ena samhället. På att gemensamt bygga upp landet efter pandemin.
Under tiden måste våra ledare hålla ut, precis som vi andra. Om inte annat för att sluta mata populisterna med anti-demokratisk ammunition.