Aktieägare ser inte längre än sin näsa
Vinsten betyder alltid mest
Den här tiden på året borde jag skriva om naturen. Om den Svartvita flugsnapparen som sjunger om sin längtan. Om vitsipporna som breder ut sig som isflak under björkarna och om liljekonvaljernas gröna spjut.
Jag borde skriva om blommande hägg och humlor som kämpar i överflödet. Väderprognoserna talar till och med om rimligare temperaturer.
Men nu får det där vänta, kanske till nästa år.
Sverige och världen kämpar just nu en ojämn kamp mot ett virus. Människor dör och sjukvårdspersonal gör ett nästan övermänskligt jobb. Varsel och uppsägningar går som lie genom arbetslivet.
Samhället har mobiliserat alla krafter
Samhället har mobiliserat alla krafter. Människor försöker anpassa sig och följa restriktioner. Politiker anslår summor som inte existerade för bara några månader.
För somliga tycks det där dock ha mycket liten betydelse.
I förra veckan varslade kullagertillverkaren SKF 300 anställda i Sverige. Inget konstigt i sig, även om det är en tragedi för de drabbade och en förlust för företaget. När världens industri står stilla minskar efterfrågan på svenska kullager.
Det är förhistorien som gör beskedet från SKF avslöjande. I slutet av mars permitterades bolaget 1 500 anställda. Tanken var att använda det stöd som blixtinrättats av regeringen och riksdagen.
Det är precis så det är tänkt. Korttidspermittering beskrivs ofta som ett medel för att anställda ska behålla jobbet. Men det är minst lika mycket ett stöd till företagen för att ha kvar kompetens och arbetskraft. På det sättet finns chansen att komma tillbaka när det vänder. För kullager kommer att efterfrågas.
I början av maj bestämde sig ledningen för SKF för att dra tillbaka sin ansökan om stöd. De hymlade inte med orsaken. När företag som fick stöd inte samtidigt kunde dela ut pengar till sina ägare var man inte intresserad.
I stället väljer man alltså att varsla tre hundra medarbetare och långsiktigt försvaga företagets förmåga att komma tillbaka.
Aktieutdelningen är viktigare. Från Svenskt Näringsliv på Östermalm kom förståelsen genast. Så mycket för företagens samhällsansvar. Och så mycket för allt prat om humankapital och laganda.
Hur var det Marx skrev?
"Bourgeoisin har avklätt alla de verksamheter som förut betraktades med vördnad och from skygghet deras heliga sken."
Nu vet vi i alla fall hur prioriteringarna ser ut
En cyniker skulle säga att vi kan vara tacksamma mot SKF:s direktörer och ägare. Nu vet vi i alla fall hur prioriteringarna ser ut. När det kommer till kritan är varken lagandan eller framtiden viktigast. Det är den egna plånboken.
Jag vill inte vara cynisk. De som nu riskerar att förlora sitt jobb är för viktiga. Svensk industris framtid är för viktig. En mer långsiktig ordning måste vara möjlig.
Det ska trots allt att bli vår igen, redan nästa år.
Podden Jobbet är ett samarbete mellan Dagens Arbete och Aftonbladets ledarredaktion.