"En var som röstar på SD röstar för Moskva"
Det finns valkampanjer som har gått till historien. En av de mest banbrytande var Sveriges Nationella Förbunds, dåtidens MUF, vars tecknade bilder i andrakammarvalet 1928 kom att dominera valrörelsen. Den mest dramatiska föreställde en ridande kosack med texten "En var som röstar på "arbetarepartiet" röstar för Moskva". I historieböckerna kallas det fortfarande för "kosackvalet".
Sveriges Nationella Förbund utvecklades sedermera till nazister och blev ett av källflödena till vad som i dag är Sverigedemokraterna. Därför innehåller extremhögerns beundran för Vladimir Putin en viss ödets ironi. Kanske är det dags att göra en ny valaffisch?
Granskning i Expo
"Putin, jag vet att du är en mycket god människa. Jag vädjar till dig: Kom hit och avsätt vår landsförrädare till stadsminister (sic!) och återställ ordningen i ditt västliga broderland" skrev exempelvis ordföranden i SD-Nacka David Bergqvist, enligt en granskning i Expo.
Problemet är att hyllningarna inte stannar vid ord. För fyra år sedan ställde Mikael Holmström, Sveriges mest rutinerade säkerhetspolitiske reporter, öppet frågan "Är SD nationellt pålitliga?" i Svenska Dagbladet.
Bakgrunden var att partiet hade utsett sin tidigare kanslichef Mikael Valtersson (SD) till statliga Luftförsvarskommittén som bland annat ska utreda Jas Gripen-projektets framtid och har tillgång till känsliga uppgifter kring försvaret. Samtidigt var han presstalesman och ledamot i företaget Wiking Mineral vars styrelseordförande Daniel Friberg har kopplingar till den ryska ultranationalisten Alexandr Dugin. "En neofascistisk miljö" var Sverigedemokraternas kommentar till avslöjandet.
”Alla varningsklockor ringer”
Men Luftförsvarskommittén är inte enda problemet. För ganska precis två år sedan exploderade Egor Putilov-affären. SD hade anställt en person som bland annat kallade sig Egor Putilov på riksdagskansliet men snart väcktes frågor. Efter att Ekot avslöjade en märklig fastighetsaffär med en rysk affärsman, tillika dömd brottsling, där SD-tjänstemannen tjänat sex miljoner på ett bräde blev skandalen akut.
– Alla varningsklockor ringer, kommenterade Lars Nicander, utredningschef på Försvarshögskolan till Ekot.
Just riksdagen pekade Nicander ut som en särskilt känslig miljö.
– Man kan höra förtroliga samtal, man kan höra hur partierna ställer sig till exempelvis Nord Stream, Nato och handelsavtal. Man kan till och med placera ut avlyssningsutrustning om man ska dra det riktigt långt, sa han.
Efter att Centerpartiet och försvarsminister Peter Hultqvist (S) krävt alla papper på bordet slutade SD-tjänstemannen. I dag arbetar han för den SD närstående nättidningen Samhällsnytt.
Besökte Putins parti i Moskva
SD:s ledamot i Försvarsutskottet sedan 2010 heter Mikael Jansson. I utskottet hanteras både hemliga uppgifter och synnerligen känsliga diskussioner om Sveriges försvars- och säkerhetspolitik.
Dagen före nationaldagen 6 juni i år befann sig Mikael Jansson i Moskva som gäst hos Vladimir Putins maktparti Förenade Ryssland tillsammans med högerextremister från hela Europa. Han hade strax dessförinnan lämnat SD och gått med i Alternativ för Sverige, AfS, ett litet parti som bildats efter att SD uteslöt hela sitt ungdomsförbund.
Konferensen Mikael Jansson besökte var ett led i Rysslands arbete med att bygga relationer med Putinvänliga partier i Västeuropa. Men stödet kan vara betydligt mer konkret än så. Inför presidentvalet förra året lånade en rysk bank exempelvis ut hisnande 11 miljoner euro till högerpopulisten Marine le Pen och Förenade Ryssland har nära relationer med flera högerextrema partier, bland annat österrikiska Frihetspartiet och italienska Lega som båda sitter i sina länders regeringar. Viktor Orbans allt mer auktoritära Ungern, som ofta lyfts fram av SD-företrädare som förebild, framstår allt mer som diktatorn Vladimir Putins viktigaste bundsförvant inom EU.
Röstat med Ryssland i EU
Där SD haft möjlighet att påverka utrikespolitik, som i Europaparlamentet, har de återkommande backat upp den ryska linjen. Det blev särskilt tydligt efter den ryska invasionen av Ukraina och ockupationen av Krim.
Vad är det då som lockar? Dagens Ryssland exporterar inte längre en enhetlig ideologi, som Sovjetsunionens kommunism. De gemensamma dragen är konservatism, traditionella familjevärderingar och nationalism i en cocktail av antiamerikanism och islamhat. Men Vladimir Putins syfte är geopolitiskt, han vill stärka sitt lands makt på bekostnad av andra, han vill splittra Europa och förödmjuka USA eftersom han vill återupprätta Ryssland som en respekterad världsmakt. Den som går Rysslands ärenden är i första hand en nyttig idiot för landets strategiska intressen.
Nato varnar för rysk påverkan
I förra amerikanska presidentvalet lade Ryssland stora resurser på att Donald Trump skulle bli president. Även i franska presidentvalet, Brexitomröstningen och tyska valet såg vi samma typ av påverkan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap varnar för samma hotbild här. Även Stratcom, Natos center för "strategisk kommunikation" i Riga varnar för samma sak.
På högerpopulistiska nätmedier relativiserar man ofta hotet från Ryssland. Alla är lika goda kålsupare och Vladimir Putin kan framstå som en riktigt hyvens kille. Det händer att nyheter kopieras rakt av från rysk statlig propaganda till svensk "alternativmedia".
Ett varningstecken är att journalister som granskar den här miljön av Putinvänner, nättroll och högerpopulister brukar råka ganska illa ut. Som den liberale ledarskribenten Patrik Oksanen som i våras fick sina mail till en ukrainsk människorättsaktivist publicerade i ett försök att framställa honom som kontrollerad av svenska UD. Eller finska Jessikka Aro från YLE, en av de första som avslöjade de ryska trollfabrikerna, som fick hela sitt privatliv uthängt i sociala medier. Bland annat grävde motståndarna upp en gammal dom om narkotikainnehav från hennes ungdom som de byggde ett nätdrev kring. Att kritisera ryska påverkanskampanjer är att själv bli måltavla.
Utrikespolitik blir sällan valfrågor. Men relationen till Ryssland och Sverigedemokraternas tveksamma inställning borde diskuteras mera. Mikael Holmströms fråga "Är SD nationellt pålitliga?" har fortfarande inte fått något särskilt betryggande svar.