Gnäll inte, påverka
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-16
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Pierre Gineste börjar agitera sekunder efter att jag slagit mig ned på en av plaststolarna i den tomma raden. Starten på seminariet dröjer, det är inte lätt att hitta årets Europeiska sociala forum. Den medelålders aktivisten från Frankrike utnyttjar förseningen till att ge sin vinkel på ämnet: invandrares rättigheter i EU.
– Rösträtten är viktigast, förklarar han ivrigt. Sju medlemsstater har gett utländska medborgare rätt att rösta i lokala val. Frankrike och många andra EU-länder vägrar att göra samma sak.
Pierre Gineste lyser upp när han hör att jag är från Sverige. Genast hämtar han en tabell och vill fylla på med uppgifter om läget. Rösträtt i folkomröstningen om euron? Utmärkt.
Jag försöker förklara att det finns andra brister men blir överöst av nya argument.
– EU lovade i Tammerfors att utländska medborgare ska få liknande rättigheter som alla andra, säger Pierre Gineste och halar fram ett citat från 1999 års toppmöte. Nu finns det ett direktiv om de sociala villkoren men ingenting om de politiska.
Ljudnivån i det jättelika Alexandra Palace stiger i takt med att deltagarna väller in. I vårt hörn kliver debattpanelen äntligen upp på scenen. De manar till gemensam aktion. En miljon namn ska samlas in för ett europeiskt medborgarskap som grundas på var man bor, inte bara på nationalitet. Då måste kommissionen behandla förslaget, enligt den nya EU-konstitutionen.
– Från början var vi några få aktivister, säger kampanjledaren Said Bouziri. Nu står mer än 280 organisationer i Europa bakom.
Namninsamlingen för invandrares rättigheter föddes på det sociala forumet i Florens för två år sedan. Då hade jag annars svårt att hitta tydliga förslag om EU bland alla slagord. Årets seminarier är mer konkreta. Vad är fackets Europastrategi? Vilka rättigheter ska de handikappade ha? Hur ska avregleringarna bekämpas? Men här finns också plakaten om att störta världskapitalismen och månglarna som säljer tröjor med hammaren och skäran.
Förgrundsgestalten Susan George pekar på motsättningen i The Guardian:
”Vi måste komma ihåg att detta framför allt är det europeiska sociala forumet, och det är mycket som står på spel i Europa just nu.” Hon anser att tiden runnit ut för rituella klagomål om att världen är orättvis. Nu gäller det att välja strategier för att påverka besluten. Susan George räknar upp vad som står på spel: EU:s nyliberala tjänstedirektiv, förslaget till konstitution, EU:s roll i världshandeln.
– Nu organiserar vi oss, säger Said Bouziri när förmiddagens seminarium är slut. Vi samlas här framme en kvart och pratar om hur vi ska fortsätta.
Det fungerar. Små grupper byter mejladresser, några slår sig ned för att fortsätta diskussionen.
Jag vet inte om de får ihop en miljon namn eller om det kan bryta Frankrikes principiella motstånd. Ändå blir jag optimistisk av viljan att förändra, på detta område som på många andra.
När nya sociala rörelser och starka fackföreningar ställer gemensamma krav måste EU-politikerna till slut lyssna.