Leijonborg, håll dig till familjemiddagar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

ag har sett Lars Leijonborg på studiebesök. Under den senaste valrörelsen till exempel. Tillsammans med den folkpartistiska kampanjstaben genomkorsades Västergötland. Först pingströrelsens biståndscenter i Vårgårda. Insamlade second hand-möbler och begagnade kläder före sopplunchen.

Därefter ett kafé i Skövde vars ägare invandrat till Sverige. Kaffe, bullar och representanter för den syrianska församlingen. Entreprenörsanda och dialog. Jag tyckte mig se något blankt i folkpartiledarens ögonvrå.

Tagen, är kanske rätt ord.

Att Lars Leijonborg är en känslig själ är alltså ingen nyhet. Ändå överraskas jag av den sinnesrörelse som strömmar från sidorna i folkpartiledarens nya bok, ”Globaliseringens utmaningar”.

Leijonborg har varit ute på resa till världens tillväxtregioner – Kina, Indien och Slovakien närmare bestämt. Han är fascinerad, och lite skräckslagen.

”Turistisk entusiasm”, skrev Olle Svenning i augusti på Aftonbladets ledarsida. Det tycker Leijonborg inte om.

Hur som helst får vi i 430 km i timmen följa med Lars Leijonborg på snabbtåget från flygplatsen i Shanghai, ”dubbelt upp mot Arlanda Express”. Han guidar oss genom Ericssons anläggning i Nanjing, staden uppvisar ett ”häpnadsväckande välstånd”. Vi rycks med av ”hisnande framtidsvisioner” i Bangalore. Leijonborg ser efter kvinnor som bär traditionella sarier, också när de talar i mobiltelefon.

Vi får träffa svenska affärsmän och indiska entreprenörer, kinesiska storföretagare och partibossar. Kommunistledarna är bättre klädda än på 80-talet, noterar Leijonborg gillande.

Flit, arbetsvilja och framtidsanda.

Jo, Leijonborg känner till den kinesiska diktaturen. Den är ett problem, liksom den väldiga fattigdomen utanför de tillväxtcentrum där folkpartidelegationen guidas runt.

Men, säger han, vi måste kunna hålla två tankar i huvudet.

Förundran över det ekonomiska undret och kritik av diktatur och växande klyftor.

Kanske är det här Leijonborg går vilse i sina semesterminnen. Politik och ekonomi hör liksom inte samman. Möjligen ska kapitalismen, eller marknadsekonomin som han föredrar att säga, bryta mark för demokratin. Oklart hur.

Inte ett ord om sambandet mellan diktaturen och det låga priset på arbete.

Det låter som när Jacob Wallenberg förklarade varför den kinesiska diktaturen inte är hans bord.

De asiatiska erfarenheterna leder Leijonborg till slutsatsen att Sverige måste förvandlas. Annars blir vi ohjälpligt efter.

Leijonborg kunde, om han vetat, ha funderat på varför den nordiska samhällsmodellen just i dessa dagar lyfts fram som förebild för Europa. Han kunde ha talat om globaliseringens vardag med fackliga ledare som Paul Åkerlund i Trollhättan, Kaarle Heino i Gislaved eller Bjarne Rasmussen i Degerfors.

Då hade folkpartiledarens känslighet kunnat bli ett bidrag till diskussionen om hur Sverige kan anpassas till en allt mer global ekonomi.

Istället kommer han fram till att de progressiva skatterna bör avskaffas.

Kanske ska Leijonborg spara sina semesterminnen till familjemiddagarna.

Ingvar Persson