Ni bidrar till död, politiker
Det kom ständigt nya flyktinggrupper där jag växte upp. Först var jag rädd för andra hudfärger och språk som jag inte förstod men det gick över när vi började leka och prata.
Samtidigt pratade vi inte tillräckligt.
Jag förstod inte vilka trauman de flytt ifrån. Som barn tänker man inte på sådant.
Inte alltid som vuxen heller. Hur kan man annars tolka alla som vill strypa invandringen och låta människor leva, eller dö, i flyktingläger.
De borde se nya filmen ”The good lie” med Reese Witherspoon. Den är nyttig. Den berättar historien om några av cirka 20 000 ”Lost boys of Sudan” som överlevde medan två miljoner kompisar och föräldrar mördades i det brutala inbördeskriget i Sudan 1983–2005.
”The good lie” borde visas på varje svensk skola, varje år. Den påminner om att ingen flyr till ett land långt bort för skojs skull. De flyr från död. Den skulle vaccinera många kids från främlingsfientlighet.
Den borde också visas för kommunpolitiker i Täby, Helsingborg, Danderyd, Vaxholm, Vallentuna, Ekerö, Lomma, Lidingö, Tjörn, Knivsta, Lerum … Listan är lång på kommuner med låg arbetslöshet som låtsas att de haft en lika misslyckad allmännyttig bostadspolitik som Stockholm. Bygg, baby, bygg.
Kommunpamparna som ser ”The good lie” lär öppna sina hjärtan, som Fredrik Reinfeldt uttryckte saken. Annars måste riksdagen via lagstiftning tvinga även rika kommuner att ta emot flyktingar. Om flyktingar hamnar i kommuner med många tomma lägenheter men hög arbetslöshet blir integration onödigt problematisk och friktionsfylld.
Det är inte konstigt att arbetslösa i fattiga kommuner är Sverigedemokraternas kärnväljare. Det är enkelt att skylla egna tillkortakommanden på invandrare när man konkurrerar om samma jobb, som inte finns. Lika självklart som att svennar med jobb inte har problem med invandrare som kollegor.
Främlingsfientlighet existerar bara när människor är främlingar.
Sveriges rika kommuner skiter i det, de tänker sitt och ser aldrig filmer om flyktingar som integreras. De ser på TV4:s söndagsdeckare och äter biff. De förstår inte att det handlar om liv och död, de duckar genom att säga att migration är en ”komplicerad fråga” – så som det alltid låtit när rika människor vill slippa underklassen i sina kvarter. Nån annan får väl fixa det där.
Om ”The good lie” inte övertygar kommunstyrelserna kan jag rekommendera journalisten Erik de la Regueras nya och ytterst högklassiga bok ”Gränsbrytarna”. Den har all tänkbar komplexitet när den följer flyktingar i nöd och beskriver hur en växande nationalism bygger murar och ristar allt hårdare gränser, eller om det är tvärtom – att murarna skapar nationalismen.
Men slutsatsen är densamma. Det handlar om liv och död. Liv och död. Det är enkelt. Och det händer just nu. Inte sedan andra världskriget har lika många människor varit på flykt. Om rika kommuners politiker inte tar sitt ansvar är de inte bara oskyldiga åskådare. De – vi – är direkt ansvariga för att människor dör. Vi låter det hända. Vi lät det hända.