Firandet av eid når inte Gaza

Linnea Swedenmark

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det glada eid-firandet började i går. Högtiden innebär god mat, presenter till barnen, att umgås med familjen och ­kanske nya finkläder. Det påminner lite om det kristna firandet av jul. Eid al-fitr kommer direkt efter ramadan, en ­månad då mat äts först när det blivit mörkt. En utmaning för fastande ­muslimer som bor på platser i Sverige där ­solen inte går ner på sommaren.

I Gaza lyser explosioner upp himlen om nätterna. Samtidigt som eid-firandet inleddes hade FN:s säkerhetsråd ett ­extrainsatt möte. De krävde omedelbar vapenvila, över 1 000 palestinier har dött sedan kriget började. Påven har vädjat om att sätta stopp för våldet och Barack Obama ringde upp ­Israels premiär­minister ­Netanyahu för någon dag sedan för att be om eldupphör.

I Rosengård samlades tusentals för att ­avsluta ramadan ­tillsammans under går­dagen. En man ­beskrev att glädjen inför eid däremot ­inte är komplett, läget

i världen och Gaza påverkar. Israels övervåld fortsätter. En pojke i Gaza höll stolt upp en ballong framför kamerorna i går, ett litet glädjeämne på högtids­dagen för ett barn vars värld just nu ­rasar samman.

När ska de vuxna kunna ställa sig upp framför kamerorna och ­säga att de ­enats om i alla fall vapenvila? Om ­attackerna fortsätter under de dagar som eid pågår får vi minnas pojken med ballongen när vi läser statistiken över döda.

Ordet eid betyder ungefär ”återkommande glädje”. Svenska affärer säljer slut på dadlar och andra typiska högtidsrätter. Men för människorna på ­Gazaremsan finns det ingen glädje ens nu. Ett folk som hukar i statsterrorns skugga har annat att tänka på. Ett av budskapen när eid firas är en upp­maning att börja om, ett slags nystart. Något som människor i Gaza helt ­säkert längtar ­efter i dag.