"Demokrati är vackert" säger atoll-presidenten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vad frågar man presidenten för ett land som är på väg att försvinna?

Mohammed Nashid vann överraskande Maldivernas första demokratiska presidentval förra året. Ögruppens medelhöjd över havet är bara 1,5 meter och många av atollerna kan sköljas bort när havsytan stiger.

Hur ser presidenten på rika länders långsamhet att minska sina utsläpp? Förra veckan var det Japan som chockade miljövännerna genom att bara lova att dra ned koldioxid­utsläppen med 8 procent jämfört med år 1990.

Svaret förvånar mig.

I stället för att dundra mot de rika länderna väljer presidenten att vara konstruktiv optimist. Framtidens klimatavtal borde ha en annan uppläggning än dagens Kyotoprotokoll, säger Nashid. Då skulle det bli lättare för Japan, Indien, Kina, med flera, att skriva under på en ambitiös politik.

Regeringarna bör lova åtgärder i stället för att bara sätta upp utsläppsmål:

–?Politiker älskar att inviga kraftverk. Genom Kyotoprotokollet säger vi att de inte får göra det. Låt oss i stället säga att de ska bygga kraftverk, men det ska vara med förnybara källor.

Det känns spännande med en statschef som inte är så låst vid det vanliga upplägget av klimatförhandlingarna.

Han återupplivar 1990-talets debatt om ”policies and measures”, som nu bara finns kvar i klimatkonventionens digitala arkiv.

Mohammed Nashid är i Stockholm för att ta emot Anna Lindh-priset, som han fått för att ha satt människor i centrum för klimatarbetet.

Mänskliga rättigheter och demokrati är avgörande för miljön, menar Nashid. ”Demokrati är vackert”, säger han och förklarar varför folkvalda regeringar måste lyssna på befolkningens oro för klimatet. Folkligt engagemang är också nödvändigt för miljöarbetet i auktoritärt styrda länder, ”annars går det inte”.

Dessutom behövs en demokratisering av det internationella systemet:

–?Om Indien ska ta ansvar så måste de också ha ett rimligt inflytande.

Själv har han suttit fängslad och blivit torterad av den tidigare regimen. När jag undrar hur den rika världen levt upp till löftena från Rio år 1992 om stöd till fattiga länder tar han åter upp frågan om demokrati:

–?Alla dessa diktatorer som slösar bort sina länders värdefulla resurser. De rika ländernas ansvar handlar också om att de stödjer sådana regimer i u-länderna.

Den fredliga övergången till demokrati på Maldiverna är ytterligare ett skäl till att Nashid får Anna Lindh-priset. Han tror på försoning, men det är inte så lätt att övertyga motståndarna:

–?Många känner sig sårade. Jag trodde att det skulle räcka att jag sa till dem, se på mig och på det jag varit med om, låt oss nu gå vidare.

Han hoppas på stöd för omvärlden. Jag hoppas han får det, för det var länge sedan jag mötte en politiker som inger så mycket hopp.