Vem som helst kan inte koka stål
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-08-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I går informerades de anställda på stålverket i Degerfors om framtiden. Tillverkningen av ämnen för tråd och stång kommer att flyttas till England och över trehundra människor mister arbetet.
Samtidigt spreds ryktet att Degerfors klassiska fotbollsklubb säger upp tränaren Kenneth Nordling.
Det är svårt att tala om Degerfors utan att tänka på det rödvita fotbollslaget. Vulkanerna på Stora Valla har placerat orten på kartan, som PR-konsulter brukar säga.
Men Degerfors är inte främst sitt fotbollslag. Framför allt är det en ort byggd på kunnande om stål. När AvestaPolarits koncernchef Ossi Virolainen i onsdags meddelade att stålproduktionen läggs ner från 2003 förkunnade han därför också att unik kunskap kommer att skingras.
Stålproduktion och annan basindustri beskrivs ibland som kvardröjande rester av något gammalt. Ganska okvalificerat och primitivt. Något vi måste tänka bort i det nya avancerade samhället.
Det är höjden av okunskap.
De stålverk som i dag finns kvar existerar därför att de ligger i spetsen av den internationella utvecklingen och därför att de klarar att möta kraven på en stenhård världsmarknad. Det handlar om högteknologi och yrkeskunskap i förening. Till skillnad från att tillverka webbsidor eller spekulera i aktier kan nämligen inte vem som helst koka stål.
Ingenstans är detta mer sant än i Degerfors. Utan det lokala fackets arbete skulle verket lagts ner redan 1992. Då slogs Avesta samman med British Steels rostfria division och verksamheten skulle rationaliseras på båda sidor om Nordsjön.
Men järnbruksklubben kunde arbeta fram ett alternativ. Hård specialisering och ny arbetsorganisation skulle skapa lönsamhet, och den gången fick bruket en chans. Det visade sig att man räknat rätt. I dag är stålverket i Degerfors både en ledande leverantör av ämnen för långa produkter och en vinstmaskin.
Ändå påstår alltså koncernledningen att man fattat ett företagsekonomiskt beslut. Koncernchefen Ossi Virolainen upprepade gång på gång ”affärsmässigt” som ett mantra.
Om det vore sant skulle det inte behöva sägas!
De anställda i Degerfors har visat att fackliga intressen och företagsintressen inte måste stå mot varandra. Med ekonomiska argument drev det lokala facket utvecklingen som gav ekonomiska resultat. Direktörerna borde kunna luta sig tillbaka och räkna vinster. I stället ska alltså det koncept som arbetats fram i Degerfors flyttas till England.
Att det kräver stora investeringar betyder tydligen inget, inte heller att det slår sönder den anda som gjort framgången i Degerfors möjlig. Precis som Göran Persson i går deklarerade har företagsledningen mycket att förklara. Ytterst gäller det förutsättningarna för samarbete på svensk arbetsmarknad.
Ingvar Persson