Vässa utrikespolitiken så vänder valvindarna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
USA hotar med ett nytt krig, denna gång mot Iran. Den socialdemokratiske statsministern ryter ifrån. Hans tydliga kritik av Bush kan vända underläget i opinionen.
Det handlar förstås om Tyskland. Trovärdigheten i utrikespolitiken är ett av Gerhard Schröders halmstrån inför en hotande valförlust.
I Sverige har de internationella frågorna tonats ned. Lars Leijonborg och Fredrik Reinfeldt möts inte av frågor om borgerlig säkerhetspolitik när de inleder sina partistämmor. Regeringen tassar försiktigt i kontroversiella frågor och avstår från skarp kritik av USA.
Ändå leder Göran Persson skyhögt över Fredrik Reinfeldt när moderaterna själva mäter den utrikespolitiska trovärdigheten.
Det förtroendet kan socialdemokraterna använda bättre.
Remissvaren på partiets internationella rådslag borde inspirera. Där finns engagemanget, analyserna, visionerna.
Ställ bindande krav på internationella företag, kräver socialdemokraterna i Uppsala. Minska skillnaderna mellan fattiga och rika i EU, skriver LO-distrikten i Västverige. Driv nedrustningen hårdare, tycker kristna Broderskap. Många av svaren innehåller goda förslag och hård kritik av Bushadministrationen.
Den 10 september möts socialdemokraternas förtroenderåd. Om inte Göran Persson hittar på några överraskningar kommer det internationella programmet att stå i centrum. Regeringspartiet skulle vinna på att skicka det vidare till sin kongress i november och göra utrikespolitiken till en valfråga.
Olof Palmes och Anna Lindhs engagemang lever kvar i omvärldens bild av oss. Mest känd är ändå den svenska modellen.
”Det första utlänningar tänker på i samband med Sverige är alltjämt välfärden”, skriver Lars-Olof Lundberg. Jag blir glad när jag läser hans rapport, ”Bilder av Sverige i utlandet”. Där hyllas svensk jämställdhet, trygghet för barn, omtanke om handikappade. Av experter och vanligt folk runt om i världen.
TCO-ekonomen Daniel Lind skrev klokt på DN Debatt i söndags om svartmålningen här hemma. ”När vi allt som oftast matas med bilder av hur dåliga vi är, ja då riskerar det också att gå dåligt.”
Valrörelsen verkar redan ha börjat med ett ständigt flöde av eländesbeskrivningar. Visst är samhällskritik viktig. Ibland borde vi också kunna inspireras av omvärldens beröm och strunta i partitaktiken.
För en gångs skull positiva rubriker om EU. Brandmän samarbetar för att släcka skogsbränderna i Portugal.
Vi i Sverige får 768 miljoner kronor från EU:s solidaritetsfond efter stormen i vintras. Kommissionen pressar medlemsländerna att skärpa sina miljölagar.
Tyvärr gäller det inte rovfisket. För två år sedan sa EU-kommissionen nej till ett stopp för trålningen i Östersjön.
I veckan rök forskare och fiskare ihop igen. ”Hur kan en så obetydlig näring tillåtas förorsaka skador för all framtid?” skrev de marina forskarna Olof Lindén och Dan Wilhelmsson. De ville skrota alla svenska fiskebåtar. ”Sensationslystna förslag”, röt yrkesfiskarna tillbaka.
Själv drömde jag om torskar häromnatten. Härliga, långa torskar. På en gisten skuta någonstans utanför Gotland.
Kanske ett tecken på avundsjuka eftersom det enda jag fått på mitt haspelspö den senaste tiden är en abborre. Visserligen riktig god, när jag hyvlat med filékniven ett tag. Men inte mycket att fylla magen med.
Jag festar på surströmming i kväll i stället.