Ungdomlig skönhet är ett kortvarigt kapital
Liv Strömquist lindrar tankarna kring åldrandet
Förmodligen har det med åldern att göra, för plötsligt tycker jag det är väldigt intressant att läsa om kvinnors tankar kring medelåldern och åldrandet. Det jag kanske minns starkast från Åsa Linderborgs bok ”Året med 13 månader” (Polaris 2020) är dagboksnoteringen ”Ryggfettet”. Ett kort, sammansatt ord som rymmer så mycket om relationen till kroppen och dess förvandling.
En annan bok jag har haft som ett slags husbibel under året och citerat ur alldeles för ofta är den brittiska och kvicka författaren Caitlin Morans självbiografiska ”Mer än en kvinna” (Albert Bonnier 2021). Hon lyckas fånga den bedrägliga tanken att man vid 40 skulle ha nått en harmonisk platå i livet. Ungdomens vilda dagar är över och man har förhoppningsvis en karriär, en familj och är allmänt tillfreds.
Vad man inte haft med i beräkningen är åldrande föräldrar, skilsmässor och alla känslor kring det egna kroppsliga utblommandet. Eller bara det att den där garderoben med basplagg som man mödosamt byggt upp under mer än ett decennium plötsligt är svårburen.
Byt ut ankelsockorna
Moran blandar träffande betraktelser med handfasta råd: byt ut ankelsockorna mot knästrumpor (slipp den lilla svullna bullen vid resåret!) och en ryggsäck (vid en viss tidpunkt i livet går funktion före fashion).
Även serietecknaren Liv Strömquist är inne på åldrandet och vår tids besatthet av skönhet i sin senaste seriebok ”Inne i spegelsalen” (Norstedts 2021). Med sin humor, skarpa blick på samhället och idéhistoriska bildning lyckas hon göra roliga och nytänkande analyser av såväl Snövit som systrarna Kardashian.
Den här boken är kanske Strömquists indirekt mest personliga hittills, man förstår att hon också kommit till punkten när man börjat reflektera över inte bara det uppenbara – att vi lever i en utseendefixerad värld – utan också kring den egna kroppsliga metamorfosen.
Hög status och makt
Hon har bland annat intervjuat ett par kvinnor i femtio- till sjuttioårsåldern om deras relation till sitt utseende och åldrandet. Några av dem har varit medvetna om att deras skönhet gett dem ett kapital och många fördelar i livet. Nina, 53, (som är misstänkt lik feministen Nina Björk!) berättar i Liv Strömquists tecknade bildrutor om hur hennes utseende gett henne ett självförtroende, en hög status och en känsla av att ha ägt alla rum hon gått in i. Men vid femtio måste hon bevisa att hon faktiskt har något att komma med. Det är både en sorg och en sorts demokratisk rättvisa, menar hon.
Nu kan ju de som har stålar rucka på den rättvisan med fillers, botox och ingrepp, går det att invända. Man får som Liv Strömquist ta och leta sig tillbaka till de antika filosoferna i stället, som kinesiska Lao Zi. Han ska ha sagt: ”Vi är olika i livet men lika i döden”.