Politikens uppgift är inte att rädda vänner
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-13
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Annika Billström har huvudrollen i Stockholms senaste politiska drama. Tvingas hon avgå? Vem är i så fall beredd att ta hennes plats som finansborgarråd?
Vad betyder konflikten för valet 2006?
Det är viktiga frågor.
För stockholmarna, eftersom de ideologiska skillnaderna är så tydliga i huvudstaden.
För rikspolitiken, eftersom Stockholm med sin storlek kan avgöra nästa val.
Men en annan, mer principiell fråga riskerar att försvinna.
Hur ska politiker agera när något går snett? Ska de försöka rädda de ansvariga, hoppas att mediestormen inte blir långvarig?
Eller ska de ta beslut i tid, även om det träffar de berörda hårt? Då blir det färre skandalrubriker i pressen, men reaktionerna internt kan bli starka.
Den senaste kritiken mot Annika Billström startade med det kommunala bolaget Stockholm Vatten. Jag försöker få Billströms version, men hon ringer inte tillbaka. Flera andra inblandade ger däremot gärna sin bild.
Det vd:n gjorde var inte så allvarligt, menar de. Bristerna hade kunnat rättas till i efterhand. Annika Billström har överreagerat. De ger bilden av en socialdemokratisk trotjänare som offras i vad någon kallar ”ett justitiemord”. Förre finansborgarrådet Mats Hulth har för sin del hotat Billström med repressalier om vd:n måste lämna sin post.
Jag får inte ihop det med revisorernas rapport. Ernst & Youngs skrivelse går att hitta med några klick på Stockholms stads hemsida. Enligt denna erinran har vd:n på egen hand beviljat ett lån till ett bolag, Ecoferm AB, där hon själv var styrelseordförande. Det fick hon inte göra enligt sin instruktion. Det fanns ingen säkerhet för pengarna, inte heller några beslutshandlingar. Enligt andra uppgifter var bolaget nära likvidation. Revisorerna tänkte ”allvarligt överväga att avstyrka fastställandet av ansvarsfrihet för vd på grund av att hon överträtt sin befogenhet”.
Vd:n menar att hon gjort ett formellt fel men agerat enligt kommunfullmäktiges direktiv. Dessutom fanns det i praktiken säkerhet för lånet.
Vad hade hänt om socialdemokraterna försökt rädda henne från revisorernas hårda kritik? En vd som tidigare varit framträdande s-politiker?
Det hade gått, menar Billströms kritiker. Styrelsen hade kunnat godkänna agerandet i efterhand. Mediernas frågor hade inte finansborgarrådet behövt besvara, hävdar en av dem. Hon hade kunnat skicka dem till styrelsen för Stockholm Vatten.
Det tyder inte på någon djupare insikt om hur journalistik fungerar. Men allvarligare är den lättsinniga synen på felgrepp i kommunala bolag. Hur skulle medborgarnas förtroende påverkas om revisorernas kritik inte fick konsekvenser?
Det finns många aspekter på bråket i Stockholms arbetarekommun. Hur det går avgör de förtroendevalda. Men om Annika Billström sparkas på grund av Stockholm Vatten bör de som avsätter henne vara medvetna om riskerna.
Stämpeln av vänskapskorruption kommer inte bara att sättas på huvudstadens politiker. Den träffar hela socialdemokratin.